Gledelig, fredelig jul

Det har vært noen uker uten blogging, vi har nesten ikke hatt internet - og litt annet smått og godt har det også vært. Jeg håper jeg kommer tilbake sterkere etter jul. Nå skal jeg bare ta det rolig (sv. lugnt!) med familien, sove, spise, slappe av, og strikke og spinne litt kanskje....

I det jeg begynte å skrive dette fikk jeg en telefon om at en av mine beste venninner mistet sin mor i dag morges, etter lengre tids sykeleie. Mine tanker går til henne og familien, og til alle de som ikke har den julen vi alle vil ha - glad og fredelig, med nære og kjære rundt seg.

Med ett bilde av min favorittmaler Kittelsen ønsker jeg alle

en fredfull og stille og god jul
en skön och lugn och god jul
season's greetings to you all

Trendigt

"Alla" skall ha vaccin. Vi hakade på och jagade runt för att få vaccin. Huvudverk och ont i armen ett par dagar, men vad gjorde det, vi hade fått vår VACCIN. Gloria etc.

Sedan har väldigt många influensa. Så då fick vi med (det tar nemligen ca två veckor för vaccintet att fungera). Först maken och sedan sonen blev ganska sjuka, jag var lite hängig i veckan, och torsdagen kom dottern hem från skolan i tårar. Jag var väldigt förskräckt, men det visade sig att hyresvärden, som röjar träd och sly en masse för tiden, hade tagit favorittallen, "och då blir det mindre syra till oss mamma!!!". Det var bara att hämta termometeret, och jepp. Sjuk. Fredagen tog vi likså gott en tur till akuten eftersom lilla fröken klagade över att det gjorde ont när hon andades, så nu vet vi att vi har svininfluensa och är så trendy så. Fast jag hade nog helst sett att vi var trendiga alla på en gång... :-)

Hemma med barn betyder att jag har fixat klart ett spinnprojekt till som kommer här alldeles strax. På bilden under de två förra. På stickorna sitter muddar, fast inte så snabbt eller snyggt som dessa.

Gosande garn

Och jag har fått ett underbart, doftande paket i veckan. Mera om det senare också, när kameran funker som den skall igen.

Det är grått och dimmigt ute, det blir liksom inte helt ljust i dag. De sista löven på säljen skälver på trädet och då och då piskar regnet mot fönstren. Det är en dag att sitta inne och myse, läsa, handarbeta, dricka varm choklad och äta clementiner. Eller satsumas. Eller vad de heter just nu....

Ha en fin söndag!

Att fylla sländan

Jag försöker lära mig att bli bättre på att fylla sländan riktig, det tar tid. Tina hade ett inlägg i maj om att fylla sländan, strax därefter pratade Abby om det samma. Så nu har jag tränat, på att vinda på på olika sätt för att få tätast möjliga pakning på sländan. Och det lyckas bättre och bättre. På bilden 105 g ull på en slända som väger 52 g, alltså två gånger sländans vikt..Det är den första sländan jag köpte, på Tradera, och jag är riktigt nöjd med den, även om andra har blivit större favoriter. I basen på sländan finns en metallring som kan tas av, så att vikten ändras från 52 till 31 g. Snedigt!

En slända full med åskväder

Åskan var skön att spinna, solnedgången likaså. Olika men fina. Det blev 230 m åska (2ply) och 270m solnedgång, kedjetvinnat. Nu blir det norrsken i BFL framöver, jag satt och delade och tog ut ullen i går medan jag satt i kö för influensavaccin, och det var ingen som stirrade, nejdå.... Not. Skulle tro folk inte hade sett ull förut. Men lite skall man ju ha att roa sig med, i det kaos som var. "Vaccination 13-17" stod det. 20 minuter innan var det säkert 150 personer, och vårdcentralen hade fått 200 doser. Stackars sköterskor....

Solnedgång

Nu väntar hemtenta, så i dag blir det inget handarbete. Ont i armen har jag också efter vaccintagningen i går, inte spinnvänligt. Man kanske bör rekommendera spinnerskor att inte vaccinera sig i armen :-) utan i benet eller andra ställen (Marie var rädselsslagen över att man kunde skriva skinka på vaccinationsschemat...)?

Pumpor igen

Jag fick frågan om hur man gör figurar på pumporna.... Nu är det inte jag som gör dem här i huset, de började med pumpadekorering ett år jag var i Canada. Jag fick turen i födelsedagspresent, och åkte den 30.oktober. När jag öppnar min mail dagen efter blir jag mött av ett stort orange dödskallegrin! Så fort katten var ute av huset tog mössen fram pumporna och dansade på bordet. Så där började det....

Förberedelser

Nu har det blivit en tradition att maken, barnen och en bästis gör pumpaansikten, antingen med mallar de laddar ner eller skitser de gör själva. Förkläden, vaxduk, massor av musik och så kör de! Jag rymmer - jag blir lite närvös av barn och knivar. Och så får jag tid till handarbete... :-)
Det min man verkar tycka bäst om som metod är att gröpa ur så det blir ett ganska tunt skal kvar, sedan nålas mallen fast på skalet och det sticks hål med en penna (eller en metallsticka kanske? Jag tror inte den icke-handarbetande delen av familjen har tänkt så långt än...), tät i tät, och så skäres det. I USA/Canada kan man få speciella pumpaknivar och -sågar, vi nöjer oss med de vardagliga knivarna samt evt. en grapefruktutskärare, den är ju lång och lite som en såg. Motiven får inte blir för små och skalet inte för tjockt, då kommer det inte fram så bra. Maries Harry Potter-dödskalle blev inte så bra, tyckte hon, där var det för små utskärningar. Sedan sätter vi dem bara ut med ett gravljus i, vi har funnit att den sortens ljus bränner längst. Botten i pumpan måste vara flat, annars välter ljuset och det kan gå galt....
Efter ett par dagar får jag gärna sätta in några grillspett i kanten eftersom locket krymper och kan ramla ner i pumpan annars.

Lite länkar här:
Pumpkin carving with stencils
Jack O'Lantern
Mönster

Motiv under utarbetelse

Barnen har väldigt roligt (maken också tror jag), och de lär sig ju lite om andra traditioner - och maträtter - av det. Och så finns en chans för godis. Jo, jag ser at Halloween har blivit en stor kommersiell grej, och det är lite tråkigt (för inte att prata om hur tråkigt det är när ungdomar förstör med ägg etc. Det är inte bus och inte roligt alls). Men även jul och påsk har kommersialiserats och för den sakens skuld Eid med. Affärerna stappas fulla av mat och skräp, och det dras fram plastdekorationer flera månader innan, precis som Willow sade. När vi bodde i Canada, var det pumpor överallt i affärerna hela oktober. 1. november var alla juldekorationer på plats. Man blev trött av jul långt innan jul, och 3.dag jul tog alla ut sin gran, som gärna var av plast. Vi hade riktig gran, satte upp lilla julafton och hade den ut långt ut i januari. Folk trodde vi var tokiga....
Men det var Halloween som var temat nu. Det här med att det har blivit så kommersiellt tar bort lite av tanken som ligger bakom, och det tycker jag är synd. Ursprunget ligger inte i i USA, eller i kyrkans helgdagar - alla helgons dag och alla själars dag. Vi måste gå mycket längre tillbaka i tiden, till Samhain, den förkristna, keltiske högtiden som markerar övergången till vinter, och en tid på året då gränserna mellan de dödes och de levandes värld var tunnare. Samhain markerades med elder, utklädning, upptåg och skämt, elementer som alla har överlevd flera tusen år och dels genfinnas i Halloween idag, efterat irske och engelska invandrare tog skicken till Nord-Amerika på 1840-talet. Men också tankarna om de dödas fest härstammar från Samhain, och den tog kyrkan hand om. Alla helgonshelgen är således bara en videreförelse från Samhain.
Våra barn fick gå ut en liten sväng i går. För dem var nog inte godiset det viktigaste (ok, Alexander fick mera godis än Marie, not good. Lite betydelse hade det nog :-) ), utan det att klä sig ut och gå ut i mörkret. Lite skrämmande med det mörka och kalla, mystiskt och vem vet vad som väntar bakom dörren. Gott att det finns en vuxen med i trygg närhet.... Kanske hjälper det att möta det mörka och mystiska också för barn i dag, överkomma vissa rädslar och bli känd med andra traditioner? Vi fick också några barn på dörren, och alla gick nöjda i väg efter att ha blivit lite skrämda och med var sitt jordgubbssnöre i påsen. Ingen trodde tyvärr på mig när jag sade det var tarmar jag hade grävd upp på kyrkogården. Barn i dag kan alldeles för mycket. Suck.
Jag tycker Samhain/Halloween är fascinerande, spännande och magisk i det att delar av festen kan följas så långt tillbaka och de aspekter som firades, och det har jag försökt förmedla till mina barn. Det är ju egentlig likadant med Valborg, jul och påsk där finns också gamla element som inte alltid hänger ihop med den kristna delen. Nordiska museet har en mycket informativ sida om Halloween - och naturligtvis Wikipedia om Samhain, även om man inte alltid kan lita på allt man läser där.... Mera trovärdig är kanske Encyclopaedica Britannica.

Jag skulle gärna ha mera högtid på den här tiden av året, jag!

Scary, Scary Halloween

Allehelgensaften, allhelgonaafton, Halloween, Samhain - kärt barn har många namn. I kväll tänder många ljus på kyrkogården, medan andra dekorerar pumpor och går "bus eller godis". Här har vi dekorerat pumpor och köpt godis, efter ett par år i Canada är det mysigt att ha traditioner även därifrån. Några små häxor och spöken som just var inom fick först lite bus och sedan tarmar som jag grävde upp på kyrkogården i dag.... eller nej, jordgubbssnören var det visst. Våran lilla häxa är just nu ute och går med en granne, och henns mamma är så glad och nöjd med att hon släpper gå därute, men kan sitta och njuta av lite bloggtid i stället! Pumporna - ja, maken köpte likagott fyra stycken, som fick var sin specialdesign. Och sedan blir det pumpasoppa, pumpapaj, pumpamuffins, pumpabröd... Jag kan bara varna för att fyra pumpor ger väldigt mycket pumpamos! :-)

Jack O'Lanterns. Till vänster "Harry Potters dödskalle", signerad Marie!

Alexander har beställt bok för kvällen, perfekt för Halloween- och kattälskare:

Läskigt - eller?

Maries bästis har 10 års födelsedag i dag och fick en liten sjal, som blev klar precis i tide. Grattis på födelsedagen älskade extrabarn, hoppas du har haft en fin dag!

Kidsilk/alpacka, oblockad.

Själv blev jag lite, lite mera än 10 år tidigare i veckan, och nu börjar familjen fatta behoven: Sängkläder med FÅR, stickbok, slända (måste beställas)... och en burk WHISKAS? Katten fick inte gå på systemet efter whisky, så den blev konverterat i efterhand. Jag får väl låta bli att göra kattskinnshanskar då :-)

Nu kommer jag att sova FÅRfärligt gott....

Whiskas/-y och stickbok. Inte fel....

Årets bästa pumpor fanns nog ändå här... Hoppas ni alla, pumpor, kalas eller med tankar om nära och kära får en fin afton i alla fall!

Vinst och lite annat

Veckan försvann! Igen. Om någon hittar den är jag tacksam, jag hade mycket jag hade tänkt fylla den med. Och i dag morse när jag skulle skriva mitt inlägg var Blogger ur funktion. Hmpf. Men nu, då.
Jag måste visa en fin vinst jag fick, från AnJa. Magneter, halsband och kort. Med Kokopelli, som jag alltid har tycket är en fascinerande mytisk figur. Tack, tack, tack! Det är ett tag sedan vinsten kom, men först nu hinner jag lägga ut det. Det var så fint, alltihopa! Det tyckte i och för sig katten också, han tog likagott tag i duken och drog ner alla sakerna. Vi var nära till att testa ut recept på kattragu där.

Sedan fick jag brev i dag, med Traderakap: 700 g handfärgat merino (visat på uruselt foto - det är svårt att fota i ljuset nu). Mumsigt! Och i fina färger. Jag behöver färger , det har blivit så mörkt och höstigt. Alla klär sig mörkt. Kastanjerna som blommade så vackert i våras, släpper nu löv och annat - och det skall jag ha sagt att det är något helt annat att få en taggig kastanjhams i huvudet än blomblader.... :-)

Jag har spunnit klart solnedgången, skall fotografera den snart. AnJa undrade på vad det skulle bli, jag funderar på en dropstitch-scarf, men är inte säker. Just nu har jag åska på sländan. Det var mycket passande då 6-åringens fröken ringde från skolan i dag och berättade att "någon" hade haft särdeles selektiv hörsel i skolan, duschat med kläderna på efter gympan, sprungit i väg, inte suttit still vid matbordet etc. Det blev lite åskväderssamtal med mamma och fröken. Inte lätt att vara 6 år och anpassa sig skolan när man hälst bara vill leka....

Ha en fin och mysig höstfredagskväll!!!

4000 år i trygghet och poff

Jag har haft massor jag ville blogge om länge, vinst, presenter, garn, handarbete og hade äntligen fått tagit lite kort. Så, i dag lå det kommentar från någon (Ann Marie? Marianne? Det går inte att svara på kommentaren) på ett inlägg från juli om alpackakursen i Skåne: "Hällristningarna, de magiska, har tyvärr utsatts för grov skadegörelse. Någon har gjort silikonavgjutningar av ryttarna,dansaren och skeppet. Berget är alldeles grått och dessa bilder går inte att rädda. Hästarna har klarat sig! Ser någon avgjutningar på marknaden hör av er!"

Ristningarna i Järrestad är verkligen speciella, de gör en på något sätt lugn och glad, och hör till livets alla goda saker. De gav mig en känsla av tillhörighet och historia. Så här såg dansaren och några andra ut i sommar:

"Dansaren"

Hällristningar i släpljus

Jag tittade lite på nätet och hittade en länk till en artikel i Skånskan, med bild på hur det ser ut nu. Hästarna på bilden är samma som visas i släpljuset på bilden ovan.

Normalt får man inte kopiera ristningarna. Vi fick ändå, med tillstånd och professionell expertis på plats, och på ett sätt som inte gör skada på ristningarna (frottering med karbonpapper). Arbete pågår med att dokumentera ristningarna och bevara dem. Och så sker det här. Kanske 4000 år har ristningarna legat där. De har överlevd djur, bosetningar, väder, men så kom 2000-talets materialister, och: Pänsla på olja och silikon, låta det torka och dra av, det tar en timme - och de är förstörda. Hoppas de får tag på syndarna - men för ristningarna är det ju för sent.

Tråkigt. Så otroligt tråkigt och sorgligt. Vill inte blogga andra bilder i dag.

Tidig kväll

I dag kom solnedgången redan på förmiddagen, med postmannen. Han kom med oktoberutskicket från Spinspirations fiberklubb, Solnedgång. Sprakande färger, I love them! Och ny fiber för mig, Falklandsull. Blir spännande!

Solnedgång i oktober

Vad man lär sina barn

Vi är en svampintresserad familj, älskar att plocka och äta svamp. Väl, med undantag av yngsta barnet, Alexander på 6 år, som tycker att "svampinjoner" smakar fruktansvärt illa! Men i år fattade han i alla fall intresse för att plocka svamp, och var i helgen med ut i skogen med egen korg, kniv och borsta. Vi har lärt barnen att svamp hälst skall plockas i korg, ligge torrt och luftigt - och aldrigaldrigALDRIG plockas i plastpåse. Alexander kom hem med massor av trattisar, läste i svampboken om olika sorters svamp och lämnade all svamp till oss för att ränsas. Inte tänkte jag mera på det.

Måndag var förskoleklassen i skogen. Inte tänkte jag mera på det....

Onsdag.... ser jag plötsligt en stor svart fläck på utsidan av Alexanders ryggsäck. Utan att tänka sticker jag handen ner i fickan - och rakt ner i en svart GEGGA av obeskrivlig konsistens!

Det visade sig att Alexander hade läst mera i svampboken än jag hade tänkt, så när han hittade en bläcksvamp, kännde han igen den, tog den till läraren och de kom överens om att det var bra matsvamp. Så Alexander lade svampen torrt och fint i säcken och glömde alltihopa. Det är bara det att bläcksvamp är den enda svampen som faktisk måst ligga i plastpåse, annars "går den i bläck". Vilket hade skett här. Till de grader.

Bläcksvamp

Läraren fick sig ett gott skratt av att se min geggedroppande hand, jag fick tvätta säcken och Alexander fick inte äta sin bläcksvamp. Inte för att han ville gjort det oavsätt. Framtidige bläcksvampar skall få påse på sig, har vi bestämt..... och mamma kollar säcken lite oftare!

Med eget garn....

Nu är äntligen ett stort projekt klart! Strax innan jul fick jag veta om att min syster skulle ha barn, och fick för mig att det vore fint med stickad filt av egenspunnit garn. Så jag satte i gång. Vit BFL, tunt, tunt. Tretrådigt, hade jag tänkt. I mellantiden hamnade systern i bilolycka och låg med fötter och nacke i gips och krage i flera månader. Magen klarade sig, otroligt nog. Men bebbisen tyckte det var tråkigt i magen och bestämde sig för att komma ut tidigare. Så innimellan allt annat blev det sjukpresent och stickning av bomullsfilt i stället.
Men nu är det klart. Och mitt eget garn har blivit en filt. Tretrådigt garn, 850 m, blev det av BFL'en, allt spunnit och tvunnit på olika sländor, och så stickade jag filt efter idé från tant kofta. Det var så fint, tack tant kofta! Och våran Sebastian var och nosade en god del på stickningen - han tyckte nog också att kattfilt var en bra idé!

Vågmönster

Dopfilt

Jag använde det egna garnet ( men har massor kvar) och en tråd med mohair/silke tillsammans - och jag tycker det blev så otroligt mjukt och skönt! På bilden filten innan den tvättades och blev ännu större.... jag stickade med stickor no. 8 för att få det löst medvetet, så att om filten kryper i senare tvätter, så gör det inget. Filten väger 277 g, lätt och mjuk. Paketet skickades i väg i dag till min lilla systerdotter, som sannolikt inte bryr sig så mycket. Varm är den i alla fall. Jag hoppas den kan användas i dopet till helgen, kyrkor kan vara kalla.

Jag är i alla fall så nöjd med filten! Och med mina nya rundstickor i Harmony Wood, som jag behövda köpa för att sticka filten.... Min dotter åkte med för att köpa stickor och tyckte nog att mamma var bra tokig som klappade på stickor och suckade lyriskt!

Oväder

I dag ramlade en avi från Spinspiration ner i brevlådan. Det var septembers månadsfiber, som blev hämtad per omgående. Sonen fick bära det tunga paketet hem: "Asch mamma den är ju hur lätt som hälst!".

Ut av paketet dundrade ett åskmoln. Vackra färger, mest i blått och grått och precis så mycket lila att jag tror jag kan leva med det (sorry. Lila är inte helt min grej, vilket har ledd till att dottern ger mig massor med lila saker...). Sonen hjälpte mig att fläta ullen och var mycket ledsen när han inte fick ha flätan som halsduk! På bilden ser ullen mest blå ut, men det är gråare i verkligheten. Nu skulle jag gärna ha ett riktigt åskväder också, vi har haft alldeles för lite sådant här i år, och jag älskar åska.

Oväder som jag gärna skulle leva utan har vi däremot haft väldigt mycket av i senare tid. Våran stadsdel är mycket multikulturell, vilket kan vara trevligt, spännande och lärorikt - men tyvärr också leda till problem. Senaste veckan har vi haft flera episoder med oroligheter, och det har inte känns kul. Tyvärr tycker jag journalisterna ofta framhäver det som om de stackars ungdomarna kastar sten och brinnar bilar därför att polisen har varit så hårda mot dem, och jag gillar inte den slags journalistik. Det finns ingen ursäkt för att elda upp någon annan persons bil, kasta sten eller misshandla människor! Sedan tycker jag också det är så sorgligt när personer i området pratar om "svartskaller" och "j... utlänningar". Det blir liksom inte änklare.

Även i skolan har det varit lågtryck, ont om personal och stora grupper, med många barn som inte har alla stoppskivar inne har ledd till att jag har tillbrakt timmar med att kontakta rektor, kurator, lärare och sitta i kapprum. I dag var det fyra lärare i en klass. Tuffa tag. Nu hoppas jag det blir bättre, så att det ända ovädret jag har att brottas med på ett tag blir merinon på bilden over!

...och så var det höst!

Och jag har inte hunnit med bloggskrivning på flera veckor. Ja, ja, jag får bara ursäkte mig med att jag har gjort annat. I juli pluggade jag en sommarkurs, och i augusti skrev jag magisteruppsats. Eftersom det egentlig skall ta lite mera tid än 6 veckor att skriva, blev det ganska jäktigt mot slutet. Men nu är den klar och jag är nästan klar med utbildningen. Så då kan jag snart titulera mig arbetssökande antar jag!

Det blev alltså inte så mycket tid att handarbeta (fast skriva på dator är ju också arbete för händerna? Teknisk fråga...), men lite har jag gjort. Fast nu visar jag bara upp en sak, samt mina två underbara vinster:

Garn från England

Jag vann garn från YarnAddict, som skall bli en Goliath Falls Shawl, name courtesy of yours truly. Garnet kom i posten för ett tag sedan, och nu har jag även mönstret, så nu blir det sjal. Så mjukt och vackert garn i merino/silke, "Bambino Lace Bluedream". Nu skall det först nystas, vilket kommer medföra bråk i familjen. Vissa barn i det här hemmet mumlar (ganska högt) om barnarbete och slaveri, bara för att de har fått hålla i ett par hostmångahost härvor....

Kardflor från Jämtland

Sedan kom det vinst från Jämtland också! Kardflor från Fale Artuts egna får, det har tyvärr fått ligga och vänta lite, men nu skall det få en slända att leka med. Det ligger så vackert och skimrar i brunt, grått och silver. Och så lukter det så himlainmariväldigt gott!!!

Skogsduva från Stockholm

Ett färdigt projekt är skogsduvan, månadsfiber från Spinspiration, som jag började spinna i juli, och som sedan flög rakt in i en sjal! Jag stickade efter mönster från Fale, men med en tråd egenspunnit och en tråd Kidsilk. Sjalen åker till Stockholm i morgon för att sedan dra på cruise till St. Petersburg och hem till USA med makens syssling. Sjalen är större än den ser ut, modellen är bara 9 år (och inte så intresserad av att bli fotomodell...).

Tack för hjälp, stöd och vinster, ni!

Tid önskas köpt!

Det blir inte mycket tid till blogging dessa dagar, fullt ös med annat. Om någon har tid till övers, är jag mycket intresserad av att köpa...

Det blir inte tid till handarbete heller. Jag gick in i spinncirkeln med stora förhoppningar, och den som har kommit längst på första uppgiften, är nog katten.... Han har legat helt utslått i värmen, döser, snarkar, ligger lite och spinner - och visst likner det lite på garn med låg snodd, som var första uppgiften? Stackars katten, han aspirerar till angorakanin tror jag!

Sebastian blir garn med låg snodd....

= Sebastigarn???

Vinst med lyxproblem!

Jag har vunnit garn och mönster till en sjal! Jag har tittat på en blogg länge, nämligen Confessions of a Yarn Addict (samma som gjorde sjalen Maja, som jag bland annat såg uppstickat i självspunnit garn hos Willow Fairy), och för ett tag tillbaka utlyste hon en tävling om namn på en sjal. I samma inlägget fanns kort från en tur till Golitha Falls i Cornwall, och jag tyckte det gav associationer, så jag skrev in ett förslag. Och det blev Golitha Falls Shawl! Så nu måste jag välja garn, antingen måste det bli detta eller detta eller detta, men vilket? Hjälp!

Golitha Falls Shawl, bild lånat från YarnAddict.

Vilka svåra val man har, jag har lyst att köpa mera garn därifrån. Jag har ju inget garn redan. Eller annat att göra....

Present och fina ord!

Jag fick present från Kurdistan!!! En kompis' syster kom på sommarbesök från turkiska delen av Kurdistan och hade med sig - en slända! Otroligt snällt! Så nu har jag en autentisk kurdisk slända, skall bli roligt att prova. Den skall användes vid att trilla den långsefter benet, det blir nytt. Den är också ganska lång. Jag menar, våran Sebastian är ju ingen liten katt direkt, och när han var uppe och undersökte nyanskaffelsen, passade jag på att fota sländan med honom som mätstokk!

Vad är nu det här då? Kan det ätas....

Och sedan tack så väldigt mycket til Fale Artut för de fina orden, de värmde! Jag ryckte först till, sedan skrattade jag när jag såg titlen på inlägget! Vänskap och omtanke för varandra är viktigt!

I går fick jag ta hem 6-åringen från förskolan eftersom det gick löss (förra veckan hade de haft indiantema i förskolan, med byte av fjäderskruder och då var ju resultatet givet). Han grät och var förtvivlad därför att ingen hade berättad att han skulle gå hem, och han fick inte vara med på lunchen som just då serverades, med favoriten köttbullar.... Jag blev så irriterad över okänslig personal (Ingen omtanke där inte. Bra bemötande, det behöver då inte barnen??) , men det var bare att gå hem, tvättade alla sängkläder samt tvättade hår på hela familjen. Vi hittade inte några ägg men ett litet djur, men det räckte till för att jag bytte sängkläder, lät tvättmaskinen få jobba och dammsugaren gå. Då var det skönt att läsa bloggen efteråt!!!

Och sedan var maken och dottern ute och plockade bär, så det blev blåbär med socker och mjölk till kvälls. Inte så dum avslutning alls på dagen!

Myshelg

I helgen var vi ute i skogen och grillade vid ett gammalt soldatertorp, samt träffade vännen Viviannes familj, som hade kommit på besök från Danmark. Dotteren C är stickfantast och har egen garnshop, men hade ändå varit inom en viss garnaffär i Uppsala, med några härvor Malabrigo Lace och en påbörjat Aeolian som resultat. Hon hade med lite eget färgat garn, och då mitt gula merinogarn bestämde sig för att flytta till Danmark, fick jag hennes garn med hem. Trevligt med byten och en riktigt mysig dag!!!

Aeolian. Sån fin färg!

Garn från Danmark

Hemma var det sylting som stod på programmet, 14 liter jordgubbssylt blev det. Det är första gången jag sylter med syltpulver, och jag gillar det inte! Jag har alltid använd flytande pektin, varför kan man inte få det längre???

Dottern kom hem med årets första svamp. Inte mycket, och inte stora, men - mums!

Egenproducerat

Skogens guld

Skåneveckan, del III

Onsdag morgon upprann. Något tidigare än jag hade tänkt mig tack vara fågelungarna strax utanför fönstret, och också med en känsla att man kanske kunde låtit bli den sista "kaffe"muggen…. Nuja. Har man semester så har man.

Onsdag var hattdag. Tisdag eftermiddag hade Marianne visat på hur man gör, så nu var det bara att väga, karda, klippa till en mall av storlek elefant och lägga ut ullen på bubbelplasten. 3 lager på varandra skulle det vara, vågrät, lodrät, vågrät. Sedan blöter man ner mitten, lägger på mallen, viker in ullen och lägger på 3 nya lager med ull, blöter ner och viker in. Filtning och valkning pågår i något som kändes som oändligt lång tid. Man börjar med elefanthatten, och plötsligt drar det ihop sig till något som liknar en hatt…

Marianne visar på hur man lägger ut ull till hatt. Katten skall inte vara med i hatten…

Ullen blötas och man börjar filta. Katten försvann när vattnet kom fram!

Det här skall bli en hatt!

Lite stor än…

Vi valkade på och valkade på och efter ett tag började väl de allra flesta känna att de hade något som liknade på en hatt. Men direkt snygga var de ju inte, och här kom nästa punkt in: Modistvisit. Mariannes syster, Lotta Davidsson Bask, var utbildad modist, och tog turen från Lund (?) för att hjälpa oss fixa till hattarna. Lite blockning, ripsband inuti hatten och några detaljer och vips! – var högen med ull förvandlad till en riktig elegant hatt!

Blockning och utsmyckning

Hatt!

En till hatt

Och jamen försvann den dagen också som en rök! Vi avslutade dagen med krogbesök ”i buskarna” på Sjöbacka, med god fiskmiddag!

Så var det sista dagen. Redan! Hu vad tiden går när man har roligt… Vi började dagen med att prata lite om ull och efterbehandling (mal, husch det vill man inte ha…), innan vi gick ut och hade gruppfotografering i alpackahagen. Vi lade ut alla alster också så alpackorna kunde få se, och visst var de nyfikna. Katten var ju som vanligt en linslus och måste få vara med där det skedde något! (Curiosity killed the cat - undra på hur det uttrycket komm till....)

Och med lite mer kort på alpackorna (det kom två föl den morgonen också) var det bara at vända näsan hemåt och upp genom regnvädret som hade varit över Uppland hela veckan vi var på tur med solen i Skåne… En mycket trevlig vecka, kan rekommenderas!!!

Katten var med överallt!

Kursprodukter

Nyfiken liten

Nyaste fölet

Hejdå!

Från Österlens museum. Familjen var på museum sista dagen och maken tog kort på utställningen med sländtrissor från skånska järnåldersfynd.

Öh, nej, stopp, lite till var det. Jag kom i skada för att köpa med lite ull hem…. Det stod ju mängder med säckar där, fulla av praktfulla fibrer, inte kan man väl låta sådana godsaker gå förbi? Om jag kan få till lika fina garner som de hade för salu i gårdsbutiken (och bland annat Yll och tyll ), det vet jag inte. Bare jag har massor med tid skall jag testa att spinna lite mera…

Jag hade med tre påbörjade projekt hem också, två är WIP och kommer förbli så ett tag, medan ett är klart och blir bloggat inom kort. Tills dess är det här de sista korten från själva Skåneveckan!

Alpackaull
(kort från annan deltagare)

Alpackafiber med mycket ”crimp”, eller krus. Viktigt för spinnandet men även för lyckad tovning, upptäckte vi.

Alpackagarn

Skåneveckan, del II

Nu har vi kommit till måndagen.... som var avsatt till att spinna. Fast först fick vi gå ut och titta på nya fölet, som hade kommit under morgonen. Alla alpackor föder under förmiddagen, fick vi lära. Det är för att de har så korta tungor att de inte själv kan slicka torra sina föl, så de får förlita sig på solen!

Ny i världen.
















Mor och barn

Efter behörig oooh och aaah blev det spinning nästan hela dagen, både ute och inne, på slända och spinnrock, med avbrott för jättegod lunch och fika. De som inte var klara, tovade på sina sittdynor, så att de skulle bli redo för att ta med kvällens evenemang: Besök på hällristningarna i Järrestad, där vi först fick serverad bronsåldersbuffé, innan arkeologen Ann-Louise Svensson från Österlens museum visade på hur man avbilder de 4000 år gamla ristningarna och berättade om olika ristningar och tolkningar. Vi fick även prova på själva, vilket annars inte är tillåtet - ristningarna utsätts årligen för mycket omedveten och medveten skadegörelse. I det vackra vädret var vi där ute till nära på kl.23, och medan det mörknade, fick vi se ristningarna med belysning från sidan, vilket gjorde att de trådde fram på ett helt annat sätt. Magiskt.

Österlenska, nyskördade tomater. Med alpackafiber....

Spinning pågår - var god stör ej!

Bronsåldersbuffé i det fri.

Frottage: Kolpapper gnuggas över vanligt papper, som när man gnuggar mynt, och fixeras sedan med gräs. Bilderna skannas in och skall sammanställas till en digital karta över hela hällen.

Ett solskepp på sin väg. Man tror att ristningarna på hällen utgör en saga om solens resa på himlen och under jorden med hjälp av olika djur och skepp.

I ljuset träder ristningarna fram! Fötter och en människa med häst. Betydelsen av fötterna vet man inte, ett sätt att komma i kontakt med sina guder kanske?

Tisdagen (17/6) hade vi kommit fram till att tova schal på sidenbas. Vi fick välja ut ull, väga upp 100g, karda och fick en bit sidentyg som ullen skulle tovas ihop med. Sedan visade Marianne hur man gör: Lägg ut ullen i två lager vinklad på varandra över bubbelplasten, antingen med sidentyget underst eller mellan de två lagren med ull. Det skulle bara lite ull till, tanken var en tunn schal eller halsduk. Sedan stänkte vi varmvatten med grönsåpa över med en diskborsta, bare så det blev fuktig. Eftersom det var så lite ull behövdes lite vatten. (Willow, du undrade på såpa och värma. Jo, det måste till här med.) När vi tovade sittdynor och hatt var det mycket och varmt vatten som gällde, här var det lite vatten men varmt ändå. Såpan blir ett glidmedel (fniss) för ullen, varmvattnet bidrar till filtningen. Valkningen görs med bubbelplasten, med bubblorna inåt. Varning för små familjemedlemmar som tror att bubbelplast har uppfunnits för att knäppa bubblorna! Det funkar inte lika bra till tovning eller isolation då.... Några tovar med matta av pinnar eller valkbräda. Vi provade inte pinnmatta, men valkbräda funkade i alla fall inte - alpackafibrerna är tunne, och korta och det blev inte valkad alls, bara föll isär. Och så var det bara att valka från alla riktningar, skölja ur såpan och torka.

Sidenet valkades in i ullen och gör att ullen hålls samman, samtidigt som den är mjuk och skön mot huden. Jag lade in en tråd kidsilk i min schal (den vita) - de blev mycket olika men fina
schalar.

Ullen läggs ut i tunna flor.

För en halsduk eller schal måste man beräkna nästan 2m längd att börja med.

Blötning och valkning

Det drar ihop sig!














Färdiga schalar. Fina!

Dagens utflykt var en eftermiddagstur till Textilkammaren i Simrishamn, där vi fick titta på de textila skatter som man har samlat in från Skåneområdet, spedetröjor, vävda band, broderade mössor, handskar, stickade schalar med mera. Otroligt vilka arbeten och vilka mängder det var! Det fanns även ett helt rum med dräkter och kläder från tidigt 1900-tal, samt naturligtvis massor av exempel på knypplade arbeten.

Spedetröja. Stickad på typ sticka 1,25....















Vävda band.





"Mjölknings-schal", viras runt kroppen, är inte i vägen och värmer där det verkligen behövs....

Broderat fram- stycke till kvinnodräkt. Påminner mycket om norska ursprungliga folkdräkter från Vest-Norge (Vestlandet): Hardangerbunaden. Detaljen finns inte i Öst-Norge, konstigt nog.

Eftermiddagspasset spenderades på att tova schalar, spinna, dricka kaffe, smaka på hemgjord vin (vi drack ur kaffemuggarna och blev en liten smula fnittriga...) samt titta på hur man gör när man börjar att tova en hatt. Några roade sig med att tova småkulor. Och så var det soppa och bröd och mera vin till kvälls....

Godis? Nej, tovade kulor - till halsband, hattdekoration eller varför inte bara så här, i en skål...

Vad familjen gjorde under dessa dagar? Jo, de var på stranden, plockade smultron och flickorna fick även komma in och prova på att karda lite alpacka en dag.... Semester för alla (även om geologen gärna hade varit mer i ett stenbrott)!

Stranden

Sand mellan tårna

Sommar och smultron

Nu får sista delen vänta tills imorgon!