torsdag 9 juli 2009

Skåneveckan, del II

Nu har vi kommit till måndagen.... som var avsatt till att spinna. Fast först fick vi gå ut och titta på nya fölet, som hade kommit under morgonen. Alla alpackor föder under förmiddagen, fick vi lära. Det är för att de har så korta tungor att de inte själv kan slicka torra sina föl, så de får förlita sig på solen!











Ny i världen.
















Mor och barn

Efter behörig oooh och aaah blev det spinning nästan hela dagen, både ute och inne, på slända och spinnrock, med avbrott för jättegod lunch och fika. De som inte var klara, tovade på sina sittdynor, så att de skulle bli redo för att ta med kvällens evenemang: Besök på hällristningarna i Järrestad, där vi först fick serverad bronsåldersbuffé, innan arkeologen Ann-Louise Svensson från Österlens museum visade på hur man avbilder de 4000 år gamla ristningarna och berättade om olika ristningar och tolkningar. Vi fick även prova på själva, vilket annars inte är tillåtet - ristningarna utsätts årligen för mycket omedveten och medveten skadegörelse. I det vackra vädret var vi där ute till nära på kl.23, och medan det mörknade, fick vi se ristningarna med belysning från sidan, vilket gjorde att de trådde fram på ett helt annat sätt. Magiskt.






Österlenska, nyskördade tomater. Med alpackafiber....







Spinning pågår - var god stör ej!
















Bronsåldersbuffé i det fri.









Frottage:
Kolpapper gnuggas över vanligt papper, som när man gnuggar mynt, och fixeras sedan med gräs. Bilderna skannas in och skall sammanställas till en digital karta över hela hällen.



Ett solskepp på sin väg. Man tror att ristningarna på hällen utgör en saga om solens resa på himlen och under jorden med hjälp av olika djur och skepp.


I ljuset träder ristningarna fram! Fötter och en människa med häst. Betydelsen av fötterna vet man inte, ett sätt att komma i kontakt med sina guder kanske?


Tisdagen (17/6) hade vi kommit fram till att tova schal på sidenbas. Vi fick välja ut ull, väga upp 100g, karda och fick en bit sidentyg som ullen skulle tovas ihop med. Sedan visade Marianne hur man gör: Lägg ut ullen i två lager vinklad på varandra över bubbelplasten, antingen med sidentyget underst eller mellan de två lagren med ull. Det skulle bara lite ull till, tanken var en tunn schal eller halsduk. Sedan stänkte vi varmvatten med grönsåpa över med en diskborsta, bare så det blev fuktig. Eftersom det var så lite ull behövdes lite vatten. (Willow, du undrade på såpa och värma. Jo, det måste till här med.) När vi tovade sittdynor och hatt var det mycket och varmt vatten som gällde, här var det lite vatten men varmt ändå. Såpan blir ett glidmedel (fniss) för ullen, varmvattnet bidrar till filtningen. Valkningen görs med bubbelplasten, med bubblorna inåt. Varning för små familjemedlemmar som tror att bubbelplast har uppfunnits för att knäppa bubblorna! Det funkar inte lika bra till tovning eller isolation då.... Några tovar med matta av pinnar eller valkbräda. Vi provade inte pinnmatta, men valkbräda funkade i alla fall inte - alpackafibrerna är tunne, och korta och det blev inte valkad alls, bara föll isär. Och så var det bara att valka från alla riktningar, skölja ur såpan och torka.

Sidenet valkades in i ullen och gör att ullen hålls samman, samtidigt som den är mjuk och skön mot huden. Jag lade in en tråd kidsilk i min schal (den vita) - de blev mycket olika men fina
schalar.







Ullen läggs ut i tunna flor.












För en halsduk eller schal måste man beräkna nästan 2m längd att börja med.










Blötning och valkning
















Det drar ihop sig!















Färdiga schalar. Fina!



Dagens utflykt var en eftermiddagstur till Textilkammaren i Simrishamn, där vi fick titta på de textila skatter som man har samlat in från Skåneområdet, spedetröjor, vävda band, broderade mössor, handskar, stickade schalar med mera. Otroligt vilka arbeten och vilka mängder det var! Det fanns även ett helt rum med dräkter och kläder från tidigt 1900-tal, samt naturligtvis massor av exempel på knypplade arbeten.









Spedetröja. Stickad på typ sticka 1,25....















Vävda band.





"Mjölknings-schal", viras runt kroppen, är inte i vägen och värmer där det ver
kligen behövs....





Broderat fram- stycke till kvinnodräkt. Påminner mycket om norska ursprungliga folkdräkter från Vest-Norge (Vestlandet): Hardangerbunaden. Detaljen finns inte i Öst-Norge, konstigt nog.

Eftermiddagspasset spenderades på att tova schalar, spinna, dricka kaffe, smaka på hemgjord vin (vi drack ur kaffemuggarna och blev en liten smula fnittriga...) samt titta på hur man gör när man börjar att tova en hatt. Några roade sig med att tova småkulor. Och så var det soppa och bröd och mera vin till kvälls....










Godis? Nej, tovade kulor - till halsband, hattdekoration eller varför inte bara så här, i en skål...



Vad familjen gjorde under dessa dagar? Jo, de var på stranden, plockade smultron och flickorna fick även komma in och prova på att karda lite alpacka en dag.... Semester för alla (även om geologen gärna hade varit mer i ett stenbrott)!














Stranden










Sand mellan tårna














Sommar och smultron



Nu får sista delen vänta tills imorgon!


5 kommentarer:

fale artut sa...

Vilket underbart inlägg, nästan som att vara med!
Så roligt och annorlunda, många, många saker på en gång! Så roligt att få läsa och se!

Elisabeth sa...

Tack så mycket! Fast just nu är jag lite trött av att bråka med Blogger....

The Willow Fairy sa...

Släpljus på hällristningar, det är verkligen magiskt, del för att det är kväll och mörkt och dels för att man nästan kan känna hur människorna som gjorde dessa ristningar finns där fortfarande. Rysligt härligt är det i alla fall.

När jag var på spinkurs i Halmstad så fick jag lära mig att såpa (och allt basiskt) luckrar upp ullen/animaliska fibrer och gör att den lättare tovar, därför ska man absolut inte tvätta animaliska fibrer i såpa. Har man otur kan ullen lösas upp helt (undra hur lång tid det tar) Utan man skulle använda något med lågt Ph t ex diskmedel.

När jag har mina sjalar på mig och ska greja så knyter jag ändarna bak på ryggen på liknande sätt. Fast det blir ju betydligt oformligare än den där snyggt formade mjölksjalen.

Och sist men inte minst ooohhh så söööt den lilla lamalammingen (fölet) var. Att du inte smugglade med den hem...

Elisabeth sa...

Mjölkschalen hade låååånga smala snibbar (Ravelry's Kællingsjal liknar...), perfekta att knyta. Vi lärte även att eftersom alpacka är mer som hår än som ull, är schampo ok att tvätta med. Grönsåpan var svår att få ut, så jag tvättade allt en gång efter det att jag kom hem.

Jo, och alpackafolen? Visst hade man lyst. Men katten ville nog inte vara så glad....Något alpacka, utan djur inuti, följde dock med! :-)

info sa...

Hällristningarna, de magiska, har tyvärr utsatts för grov skadegörelse. Någon har gjort silikonavgjutningar av ryttarna,dansaren och skeppet. Berget är alldeles grått och dessa bilder går inte att rädda. Hästarna har klarat sig! Ser någon avgjutningar på marknaden hör av er!