onsdag 9 september 2009

Oväder

I dag ramlade en avi från Spinspiration ner i brevlådan. Det var septembers månadsfiber, som blev hämtad per omgående. Sonen fick bära det tunga paketet hem: "Asch mamma den är ju hur lätt som hälst!".

Ut av paketet dundrade ett åskmoln. Vackra färger, mest i blått och grått och precis så mycket lila att jag tror jag kan leva med det (sorry. Lila är inte helt min grej, vilket har ledd till att dottern ger mig massor med lila saker...). Sonen hjälpte mig att fläta ullen och var mycket ledsen när han inte fick ha flätan som halsduk! På bilden ser ullen mest blå ut, men det är gråare i verkligheten. Nu skulle jag gärna ha ett riktigt åskväder också, vi har haft alldeles för lite sådant här i år, och jag älskar åska.


Oväder som jag gärna skulle leva utan har vi däremot haft väldigt mycket av i senare tid. Våran stadsdel är mycket multikulturell, vilket kan vara trevligt, spännande och lärorikt - men tyvärr också leda till problem. Senaste veckan har vi haft flera episoder med oroligheter, och det har inte känns kul. Tyvärr tycker jag journalisterna ofta framhäver det som om de stackars ungdomarna kastar sten och brinnar bilar därför att polisen har varit så hårda mot dem, och jag gillar inte den slags journalistik. Det finns ingen ursäkt för att elda upp någon annan persons bil, kasta sten eller misshandla människor! Sedan tycker jag också det är så sorgligt när personer i området pratar om "svartskaller" och "j... utlänningar". Det blir liksom inte änklare.

Även i skolan har det varit lågtryck, ont om personal och stora grupper, med många barn som inte har alla stoppskivar inne har ledd till att jag har tillbrakt timmar med att kontakta rektor, kurator, lärare och sitta i kapprum. I dag var det fyra lärare i en klass. Tuffa tag. Nu hoppas jag det blir bättre, så att det ända ovädret jag har att brottas med på ett tag blir merinon på bilden over!

5 kommentarer:

The Willow Fairy sa...

Inte lätt i dagens samhälle. Vi har också "oroligheter" här i Göteborg, vet ju inte riktigt vart du befinner dig, men det verkar som det sprider sig över landet. Hoppas det inte bara blir en "tuff inne grej" bland ungdomar. Och är det verkligen det bästa sättet att få sin vilja igenom och skapa ett bättre samhälle med mindre utanförskap - folk blir ju bara räddare och det har aldrig varit någon bra grej.

Nej jag hoppas som du att kunna ängna mig åt den ulliga sorten oväder framöver...

Elisabeth sa...

Jag bor i Uppsala, i Gottsunda. Det var här det började i Uppsala, och nu verkar det sprida sig till andra stadsdelar här i Uppsala. Som du säger , innegrej. Men inte roligt, när några få förstör för de andra som faktiskt inte gör något fel, och alla blir rädda och arga.

Garntrollet sa...

Underbart färgad ull! Avis :-)

Här i vår förort (bagarmossen) har de eldat 15 bilar under sommaren. Det går i vågor, oroligheterna här. Och jag misstänker att "alla" vet vilka det är, det är ett gäng som brukar synas och höras. Och det verkar som om även polisen vet vilka individer det handlar om. Killar som driver omkring på nätterna och ligger i marginalen till grövre kriminalitet. Det är både irriterande, men samtidigt måste jag tycka synd om dem. De kommer nog aldrig att ta sig ur sin situation, för de har funnits, ja i alla fall de senaste 12 - 14 åren (samma killar). Det är inte några dunungar längre. Jag gissar att deras handlingar speglar deras hopplöshet, även om de inte vet om det själva.

Tina sa...

Jag har tänkt på dig när jag har sett nyheterna, men hoppas att du inte direkt har drabbats av oroligheterna (att du har ev. bil och lägenhet kvar). Verkligen värdelöst när det händer och det sprider sig som det gjort, även om det börjat som en protest mot utanförskap och polisens agerande, så är det nog nu mest folk som rider på vågen och är glada för att det "äntligen händer något".

Och Grattis! Till att du skrivit klart din magister! Det var inte illa - du måste ha jobbat hårt och intensivt, det är ju inte något man slänger ihop över en helg. Nu får du fira med att spinna lite :)

Tant Kofta sa...

En ovädersfläta kan vara perfekt. Ett sätt att släppa tanken från livets realiteter.
Många hej fr. Koftan