Har försökt fixa till kronhjortsklänning i dag, har kvar att sy i luckning i nacken och elastik i benen. Har nu etablerat vissa fakta: 1: Amerikanska beskrivningar gäller för rundare barn än mitt. 2: Beskrivningen var för en kortare rygg än den min dotter har. 3: Jag skall definitivt inte slå in på en karriär som sömmerska (inte frisörska eller fotograf heller :-) )!!! 4: Det var bra att nästan hela familjen var ute, så de inte lärte gloser man inte använder i vårdad språk.... 5: Det är så himla mycket roligare att spinna - kan man sticka nästa dräkten mon tro?
Men lilla fröken är nöjd.... Nu blir det soppa och morotsbullar till middag! Eftersom det är St Patrick's Day, borde jag kanske haft spenatsoppa eller kålsoppa för att göra det grönt, men jag har grön tröja i alla fall!
5 kommentarer:
En sak kan jag trösta dig med - ingen kommer att syna arbetet i sömmarna (ursäkta ordvalet). Kostymsömnad har den fördelen att publiken befinner sig på ett visst avstånd. Jag kan också bidra med regel nr 1 i min sömnadsvärld - Ju värre språk desto bättre resultat. Ha en fortsatt trevlig St. Patrick's Day.
Jag kan för min del förstå att hon är nöjd, det lilla livet! Det serju fint ut. Men stickat, varför inte, finfin idé!
Tack, snälla! Vi skall nog fixa till lite på dräkten, och måste göra ett gevir på hjälmen.
Under två år bodde vi i Canada och där firades båda Burns' day och St. Patrick's Day, så vi har försökt prata om det och göra lite av det här hemma, for skojs skuld,à la Hallowween. Men när ingen andra gör det blir det ju lite konstig. Vaddå grönt, sa min dotter. Även vår norska nationaldag blir inte helt som "hemma"!
Lätt att glömma att fira i Sverige. Vi är inte så bra på det där. Det mesta märks liksom inte. Jag hade nästan glömt av St.Patrick's Day igår. Av naturliga skäl var det lättare när jag höll på med Irländsk dans.
Hur var det att bo i Canada? Det är ett av de få länder som lockar mig. Var i Canada bodde ni?
Vi bodde i Sudbury, Ontario, precis nordöst om de stora sjöarna. Det var 5 timmars körning från Toronto och enligt många fastboande på kanten av civilisationen! Men vi trivdes jättebra under de nästan 2 år vi bodde där då min make hade postdoc vid universitetet. Lite oroligt var det i början av vår vistelse, då vi ankom med 6 veckor gammal baby som hade en knölig utväxt i ansiktet. Den visade sig dock inte vara farlig och vi fick fantastisk hjälp av folk, varav många har blivit vänner för livet. En dag skall jag nog hitta några kort och skriva mera om det.
Men just nu kaller dottern, som vill spela kort. Ha en fin och förhoppningsvis inte för förkyld dag, ni som läser!
Skicka en kommentar