“Mina nya vinterstövlar”!
Är inte de här skorna precis rätt för vinterväder i Sverige?
Scenario: Uppsala, mars, snö, kallt. Mamma åker med barn till baletten och eftersom det är så många barnstövlar vid ingången stoppar hon barnens stövlar i en påse och tar med ner till dansstudion, så de inte skall bli borta. Smart, eller hur? Vad den smarta mamman inte tänkte på, var att hennes egna stövlar kunde gå ”på promenad”...
Ja, det här skedde i går, precis den ene måndagen när min make var bortrest och inte kunde svänga över till dansstudion med andra skor. Till råga på allt var det 90 minuter mellan balett och isträning, och på den tiden skulle vi hem, byta och fixa middag och sedan åka till andra sidan av staden.
Personalen på dansstudion var underbara och hjälpte med att leta, men nej. Stövlarna var borta. Till sist drog de fram några par med dansskor som jag fick välja på. Valet mellan vita högklackade pumps och svarta låga lackskor kändes enkelt när jag stod där i mina svarta ullstru
mpor och hade bråttom, det blev de svarta. Snyggt. Not. Skorna var också, vilket märktes på hemvägen, någotliteväldigtjättemycket för små. Jag kände mig som en av Askungens systrar.... Som tur var det inte poliskontroll, då hade jag säkert fått förklara en hel del om varför jag körde bil med halva foten utanför skorna!
Hemma blev det bråbyte till skridskokläder för dottern, paniksök efter andra stövlar, mat in i mikron på 2 min max och middag på 5 minuter (snacka om ”fast food” – men det var kanske inte helt så man tänkte med uttrycket?), och iväg till nästa träning. Never a quiet moment in this family!
Skall jag göra som Pollyanna och hitta något att vara glad för nu då, så måste det bli: 1. Stövlarna var ganska slitna, nu kan jag köpa nya. Jippi! (hoppas inte maken ser det här). 2. Jag kan ta ett definitivt farväl av alla skor strl 38, eftersom jag i går tydligt märkte att den storleken hörde till svunna tider. Ergo: Mer plats i garderoben... 3. Jag fick, trots en portion stress, ett gott skratt!
Är inte de här skorna precis rätt för vinterväder i Sverige?
Scenario: Uppsala, mars, snö, kallt. Mamma åker med barn till baletten och eftersom det är så många barnstövlar vid ingången stoppar hon barnens stövlar i en påse och tar med ner till dansstudion, så de inte skall bli borta. Smart, eller hur? Vad den smarta mamman inte tänkte på, var att hennes egna stövlar kunde gå ”på promenad”...
Ja, det här skedde i går, precis den ene måndagen när min make var bortrest och inte kunde svänga över till dansstudion med andra skor. Till råga på allt var det 90 minuter mellan balett och isträning, och på den tiden skulle vi hem, byta och fixa middag och sedan åka till andra sidan av staden.
Personalen på dansstudion var underbara och hjälpte med att leta, men nej. Stövlarna var borta. Till sist drog de fram några par med dansskor som jag fick välja på. Valet mellan vita högklackade pumps och svarta låga lackskor kändes enkelt när jag stod där i mina svarta ullstru
mpor och hade bråttom, det blev de svarta. Snyggt. Not. Skorna var också, vilket märktes på hemvägen, någotliteväldigtjättemycket för små. Jag kände mig som en av Askungens systrar.... Som tur var det inte poliskontroll, då hade jag säkert fått förklara en hel del om varför jag körde bil med halva foten utanför skorna!Hemma blev det bråbyte till skridskokläder för dottern, paniksök efter andra stövlar, mat in i mikron på 2 min max och middag på 5 minuter (snacka om ”fast food” – men det var kanske inte helt så man tänkte med uttrycket?), och iväg till nästa träning. Never a quiet moment in this family!
Skall jag göra som Pollyanna och hitta något att vara glad för nu då, så måste det bli: 1. Stövlarna var ganska slitna, nu kan jag köpa nya. Jippi! (hoppas inte maken ser det här). 2. Jag kan ta ett definitivt farväl av alla skor strl 38, eftersom jag i går tydligt märkte att den storleken hörde till svunna tider. Ergo: Mer plats i garderoben... 3. Jag fick, trots en portion stress, ett gott skratt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar