Vinst och lite annat

Veckan försvann! Igen. Om någon hittar den är jag tacksam, jag hade mycket jag hade tänkt fylla den med. Och i dag morse när jag skulle skriva mitt inlägg var Blogger ur funktion. Hmpf. Men nu, då.
Jag måste visa en fin vinst jag fick, från AnJa. Magneter, halsband och kort. Med Kokopelli, som jag alltid har tycket är en fascinerande mytisk figur. Tack, tack, tack! Det är ett tag sedan vinsten kom, men först nu hinner jag lägga ut det. Det var så fint, alltihopa! Det tyckte i och för sig katten också, han tog likagott tag i duken och drog ner alla sakerna. Vi var nära till att testa ut recept på kattragu där.

Sedan fick jag brev i dag, med Traderakap: 700 g handfärgat merino (visat på uruselt foto - det är svårt att fota i ljuset nu). Mumsigt! Och i fina färger. Jag behöver färger , det har blivit så mörkt och höstigt. Alla klär sig mörkt. Kastanjerna som blommade så vackert i våras, släpper nu löv och annat - och det skall jag ha sagt att det är något helt annat att få en taggig kastanjhams i huvudet än blomblader.... :-)

Jag har spunnit klart solnedgången, skall fotografera den snart. AnJa undrade på vad det skulle bli, jag funderar på en dropstitch-scarf, men är inte säker. Just nu har jag åska på sländan. Det var mycket passande då 6-åringens fröken ringde från skolan i dag och berättade att "någon" hade haft särdeles selektiv hörsel i skolan, duschat med kläderna på efter gympan, sprungit i väg, inte suttit still vid matbordet etc. Det blev lite åskväderssamtal med mamma och fröken. Inte lätt att vara 6 år och anpassa sig skolan när man hälst bara vill leka....

Ha en fin och mysig höstfredagskväll!!!

4000 år i trygghet och poff

Jag har haft massor jag ville blogge om länge, vinst, presenter, garn, handarbete og hade äntligen fått tagit lite kort. Så, i dag lå det kommentar från någon (Ann Marie? Marianne? Det går inte att svara på kommentaren) på ett inlägg från juli om alpackakursen i Skåne: "Hällristningarna, de magiska, har tyvärr utsatts för grov skadegörelse. Någon har gjort silikonavgjutningar av ryttarna,dansaren och skeppet. Berget är alldeles grått och dessa bilder går inte att rädda. Hästarna har klarat sig! Ser någon avgjutningar på marknaden hör av er!"

Ristningarna i Järrestad är verkligen speciella, de gör en på något sätt lugn och glad, och hör till livets alla goda saker. De gav mig en känsla av tillhörighet och historia. Så här såg dansaren och några andra ut i sommar:

"Dansaren"

Hällristningar i släpljus

Jag tittade lite på nätet och hittade en länk till en artikel i Skånskan, med bild på hur det ser ut nu. Hästarna på bilden är samma som visas i släpljuset på bilden ovan.

Normalt får man inte kopiera ristningarna. Vi fick ändå, med tillstånd och professionell expertis på plats, och på ett sätt som inte gör skada på ristningarna (frottering med karbonpapper). Arbete pågår med att dokumentera ristningarna och bevara dem. Och så sker det här. Kanske 4000 år har ristningarna legat där. De har överlevd djur, bosetningar, väder, men så kom 2000-talets materialister, och: Pänsla på olja och silikon, låta det torka och dra av, det tar en timme - och de är förstörda. Hoppas de får tag på syndarna - men för ristningarna är det ju för sent.

Tråkigt. Så otroligt tråkigt och sorgligt. Vill inte blogga andra bilder i dag.

Tidig kväll

I dag kom solnedgången redan på förmiddagen, med postmannen. Han kom med oktoberutskicket från Spinspirations fiberklubb, Solnedgång. Sprakande färger, I love them! Och ny fiber för mig, Falklandsull. Blir spännande!

Solnedgång i oktober

Vad man lär sina barn

Vi är en svampintresserad familj, älskar att plocka och äta svamp. Väl, med undantag av yngsta barnet, Alexander på 6 år, som tycker att "svampinjoner" smakar fruktansvärt illa! Men i år fattade han i alla fall intresse för att plocka svamp, och var i helgen med ut i skogen med egen korg, kniv och borsta. Vi har lärt barnen att svamp hälst skall plockas i korg, ligge torrt och luftigt - och aldrigaldrigALDRIG plockas i plastpåse. Alexander kom hem med massor av trattisar, läste i svampboken om olika sorters svamp och lämnade all svamp till oss för att ränsas. Inte tänkte jag mera på det.

Måndag var förskoleklassen i skogen. Inte tänkte jag mera på det....

Onsdag.... ser jag plötsligt en stor svart fläck på utsidan av Alexanders ryggsäck. Utan att tänka sticker jag handen ner i fickan - och rakt ner i en svart GEGGA av obeskrivlig konsistens!

Det visade sig att Alexander hade läst mera i svampboken än jag hade tänkt, så när han hittade en bläcksvamp, kännde han igen den, tog den till läraren och de kom överens om att det var bra matsvamp. Så Alexander lade svampen torrt och fint i säcken och glömde alltihopa. Det är bara det att bläcksvamp är den enda svampen som faktisk måst ligga i plastpåse, annars "går den i bläck". Vilket hade skett här. Till de grader.

Bläcksvamp

Läraren fick sig ett gott skratt av att se min geggedroppande hand, jag fick tvätta säcken och Alexander fick inte äta sin bläcksvamp. Inte för att han ville gjort det oavsätt. Framtidige bläcksvampar skall få påse på sig, har vi bestämt..... och mamma kollar säcken lite oftare!

Med eget garn....

Nu är äntligen ett stort projekt klart! Strax innan jul fick jag veta om att min syster skulle ha barn, och fick för mig att det vore fint med stickad filt av egenspunnit garn. Så jag satte i gång. Vit BFL, tunt, tunt. Tretrådigt, hade jag tänkt. I mellantiden hamnade systern i bilolycka och låg med fötter och nacke i gips och krage i flera månader. Magen klarade sig, otroligt nog. Men bebbisen tyckte det var tråkigt i magen och bestämde sig för att komma ut tidigare. Så innimellan allt annat blev det sjukpresent och stickning av bomullsfilt i stället.
Men nu är det klart. Och mitt eget garn har blivit en filt. Tretrådigt garn, 850 m, blev det av BFL'en, allt spunnit och tvunnit på olika sländor, och så stickade jag filt efter idé från tant kofta. Det var så fint, tack tant kofta! Och våran Sebastian var och nosade en god del på stickningen - han tyckte nog också att kattfilt var en bra idé!

Vågmönster

Dopfilt

Jag använde det egna garnet ( men har massor kvar) och en tråd med mohair/silke tillsammans - och jag tycker det blev så otroligt mjukt och skönt! På bilden filten innan den tvättades och blev ännu större.... jag stickade med stickor no. 8 för att få det löst medvetet, så att om filten kryper i senare tvätter, så gör det inget. Filten väger 277 g, lätt och mjuk. Paketet skickades i väg i dag till min lilla systerdotter, som sannolikt inte bryr sig så mycket. Varm är den i alla fall. Jag hoppas den kan användas i dopet till helgen, kyrkor kan vara kalla.

Jag är i alla fall så nöjd med filten! Och med mina nya rundstickor i Harmony Wood, som jag behövda köpa för att sticka filten.... Min dotter åkte med för att köpa stickor och tyckte nog att mamma var bra tokig som klappade på stickor och suckade lyriskt!

Oväder

I dag ramlade en avi från Spinspiration ner i brevlådan. Det var septembers månadsfiber, som blev hämtad per omgående. Sonen fick bära det tunga paketet hem: "Asch mamma den är ju hur lätt som hälst!".

Ut av paketet dundrade ett åskmoln. Vackra färger, mest i blått och grått och precis så mycket lila att jag tror jag kan leva med det (sorry. Lila är inte helt min grej, vilket har ledd till att dottern ger mig massor med lila saker...). Sonen hjälpte mig att fläta ullen och var mycket ledsen när han inte fick ha flätan som halsduk! På bilden ser ullen mest blå ut, men det är gråare i verkligheten. Nu skulle jag gärna ha ett riktigt åskväder också, vi har haft alldeles för lite sådant här i år, och jag älskar åska.

Oväder som jag gärna skulle leva utan har vi däremot haft väldigt mycket av i senare tid. Våran stadsdel är mycket multikulturell, vilket kan vara trevligt, spännande och lärorikt - men tyvärr också leda till problem. Senaste veckan har vi haft flera episoder med oroligheter, och det har inte känns kul. Tyvärr tycker jag journalisterna ofta framhäver det som om de stackars ungdomarna kastar sten och brinnar bilar därför att polisen har varit så hårda mot dem, och jag gillar inte den slags journalistik. Det finns ingen ursäkt för att elda upp någon annan persons bil, kasta sten eller misshandla människor! Sedan tycker jag också det är så sorgligt när personer i området pratar om "svartskaller" och "j... utlänningar". Det blir liksom inte änklare.

Även i skolan har det varit lågtryck, ont om personal och stora grupper, med många barn som inte har alla stoppskivar inne har ledd till att jag har tillbrakt timmar med att kontakta rektor, kurator, lärare och sitta i kapprum. I dag var det fyra lärare i en klass. Tuffa tag. Nu hoppas jag det blir bättre, så att det ända ovädret jag har att brottas med på ett tag blir merinon på bilden over!

...och så var det höst!

Och jag har inte hunnit med bloggskrivning på flera veckor. Ja, ja, jag får bara ursäkte mig med att jag har gjort annat. I juli pluggade jag en sommarkurs, och i augusti skrev jag magisteruppsats. Eftersom det egentlig skall ta lite mera tid än 6 veckor att skriva, blev det ganska jäktigt mot slutet. Men nu är den klar och jag är nästan klar med utbildningen. Så då kan jag snart titulera mig arbetssökande antar jag!

Det blev alltså inte så mycket tid att handarbeta (fast skriva på dator är ju också arbete för händerna? Teknisk fråga...), men lite har jag gjort. Fast nu visar jag bara upp en sak, samt mina två underbara vinster:

Garn från England

Jag vann garn från YarnAddict, som skall bli en Goliath Falls Shawl, name courtesy of yours truly. Garnet kom i posten för ett tag sedan, och nu har jag även mönstret, så nu blir det sjal. Så mjukt och vackert garn i merino/silke, "Bambino Lace Bluedream". Nu skall det först nystas, vilket kommer medföra bråk i familjen. Vissa barn i det här hemmet mumlar (ganska högt) om barnarbete och slaveri, bara för att de har fått hålla i ett par hostmångahost härvor....

Kardflor från Jämtland

Sedan kom det vinst från Jämtland också! Kardflor från Fale Artuts egna får, det har tyvärr fått ligga och vänta lite, men nu skall det få en slända att leka med. Det ligger så vackert och skimrar i brunt, grått och silver. Och så lukter det så himlainmariväldigt gott!!!

Skogsduva från Stockholm

Ett färdigt projekt är skogsduvan, månadsfiber från Spinspiration, som jag började spinna i juli, och som sedan flög rakt in i en sjal! Jag stickade efter mönster från Fale, men med en tråd egenspunnit och en tråd Kidsilk. Sjalen åker till Stockholm i morgon för att sedan dra på cruise till St. Petersburg och hem till USA med makens syssling. Sjalen är större än den ser ut, modellen är bara 9 år (och inte så intresserad av att bli fotomodell...).

Tack för hjälp, stöd och vinster, ni!