Tulipaner, heter det i Norge. Men i min familj har vi alltid haft en tendens att vrida på orden, baka snackvänt ni vet, så tulpaner/tulipaner blir tuplianer. Det har jag haft med mig från barndommen, liksom reveranda (veranda), katafontelelogen (telefonkatalogen) och brangarkfillebeller (granbarkbillefeller, fällor för trädätande bagger i skogen). Det ni. Renaste koaset. Vad man lär....
I alla fall, namnet skämmer ingen, och de här vackra blommorna fick jag i present från Maries fröken på fredagen!!! Marie skulle byta skola eftersom det bland annat har varit väldigt stökigt, och så kom fröken med blommor. Normalt är det väl heller fröken som skall ha blommor (och jag arbetar med saken, men i fiberform), men nu blev det ömvänt och jag blev så glad av dem. Riktigt fina står de i fönstret!
Blommorna har redan sprungit ut en hel del (jag får skynda mig och hämta in dem igen.... :-) )!Dagen till ära får kanske stickningen gå i grönt? Det är St. Patrick's Day och sedan vårt första år i Canada, när universitetets rektorsfru i Sudbury tyckte det var så bra att Marie på 6 månader var grönklädd, samtidigt som hon kastade ett hårt blick mot mig i blått och berättade varför, har jag liksom tagit för vana att ha med lite extra grönt denna dag. Den damen hade ett sätt att säga saker som gör att man inte glömmer så lätt!
Hade jag kunnat virka, skulle jag gjort sådana här söta små shamrocks - fyrklöver! Bilden är lånat från bloggen Bärbel Born´s Homepage und Blog, där det även finns mönster.
Fast riktigt så långt som till att färga en hel å grön går jag nog inte i mitt firande. Färgglädje i all ära, men det får räcka med att färga fibrer!!! Eller... kanske jag skal göra något åt Fyrisån 17.maj. Hmmmm....
Chicago River 17/3-2009, bild från Wikipedia
1 kommentar:
Skönt att höra att man inte är ensam om att ha ett "eget" språk. Jag kan bidra med födese (smörgås) unk (mjölk) lingelång (lingon) och marmelupp (marmelad) för att nämna några. Mitt firande igår inskränkte sig till en Guiness framför tvn.
Skicka en kommentar