Frukost, tack - nuuuuu!!!

Hej! Nu vill jag också vara med och blogga, jag har hört andra katter sniker sig in på bloggarna, så då vill jag ockå. Jag heter alltså Sebastian* (fast ena farbrorn här kallar mig Besattian och det är inte snällt), är 5 år och var kille helt till djurdoktorn spiddade mig på en sprute och jag somnade. Och när jag vaknade var det inte så kul med tjejer längre, liksom.
*Funderar på att byta till Sabeltand....
Jag äger alltså den här lägenheten, fast mina människor tror det är dem som har flest rättigheter. De är ganska okeje mina människor, selv om den lilla tjejen som är min "matte" lyfter lite väl mycket på mig och kallar mig gullig. Jag är inte gullig, jag är ju ett livsfarligt mordvapen! Blir så trött av det att jag bara får lägge mig och sova.... det blir en del av det, faktiskt, när jag inte tassarbetar alltså. Jag gillar ull och garn väldigt mycket och har arbetat med det en del, men de verkar inte helt ha förstått min kunstneriska sida här än... Min favorittid är nätterna, då lägger jag mig och hjälper till att hålla de vuxna varma. Det är viktigt, särskild när de har sängkläder av flanell som nu på vintern, tycker jag.

Fast en sak får jag verkligen klaga på. De som är ansvarige för restaurangen här i huset är så hiiiimmmla tröge! Jag har sagt hur många gånger som hälst att maten skall fram så fort jag kommer ut i köket. Men tror ni de lyssnar? Onej da, här är det kaffe och te och bröd och allt annat otrevligt. Så nu har jag fått hitta på en lösning. Människorna har en vägg med magneter på och jag har upptäckt att när jag drar ner någon av dem så får jag mat snabbare. Så nu gör jag det varje morgon, nästan. Smart, vad?

Nä. Nu skal jag nog gå och hitta en solfläck att hålla reda på. Ha en trevlig dag allihopa!

Hälsningar Sebastian