Alla tycker inte om besök....

Vi har besök i hemmet! Barnen i dotterns klass kom hem från skolan och ropade att en katt satt fast i ett träd. Brandkåren ville inte hjälpa (jodå, de ringte 112 på eget initiativ!), inte hyresvärden heller, så maken tog med stege hem från jobbet och hjälpte ner en liten, liten kattfröken från stor gran. Hon var frusen, rädd, trött och hungrig och och dehydrerat och fick följa med hem till oss för att vila ut på badrummet. Hade varit i trädet ett tag, tror jag.

Men se, det skulle inte herr gästbloggare från förra inlägget, Sebastian, veta av. På 0,3 millisekund var all gullighet borta och han skrek alla de fula kattord han kunde komma på - och det var en del - samtidigt som han försökta ta död på "kräket". Det var hans lägenhet och inte skulle vi ha dambesök, tack! (Han läste nog det du skrev, Willow!)

Nu har lilla damen vilat, fått mat och de har börjat nosa på varandra, men lite fula ord kommer då och då fortfarande. Har ringt polisen, satt upp lappar och kontaktat katthemmet Samvetet. Nu får vi se om vi hittar en ägare, eller om det blir en katt til i familjen - problemet är att maken hotar med att flytta ut om det kommer in flera katter.... Men det är svårt att lämna en så'n liten ute också. Vad skall man välja, katt eller make? :-) Och hur skall det gå med min ull och en kattunge som redan har varit i stickningen tre gånger???