.... till miss Marple och påskekrim

Jaha. Då var det dags för deckare. Och fiber - eller omvänt?

Den första fibern i år i Spinspirations fiberklubb bestod av Corriedale och alpacka och gick i rosa, den hade fått namnet orkidé. Jag var dum nog att bara beställa en dos, så jag fick 50g - och det blev lite lite för det jag plötsligt behövde ett rosa garn til. Nu fick jag mera via ett byte med Carola, och det var jag väldigt glad för. Samtidigt färgade jag lite bambufibrar rosa och använde en tråd ullfiber och en tråd bambu, och jag blev så nöjd med garnet. Det blev snabbt stickat upp i en mjuk och lätt halsduk, och i går blev den överlämnat till sin nya ägare, Maries fröken tills för 3 veckor sedan. Hennes favoritfärg är nämligen rosa. Samtidigt fick åsksjalen bo hos fröken nummer 2 (även om hon inte alls är "åskig") - och båda två blev storm(!)-förtjusta över gåvarna!!! I dag kom ett brev med stort tack - och då känns det så härligt att faktiskt ha planerat för garn och mönster, när det blev så lyckat.

Orkidégarn med bambu

Morning surf scarf

Detalj

Jag fick dock lite miss Marple-känsla medan jag stickade - ni vet, hon åker alltid omkring med en liten, mjuk, rosa stickning i väskan. Väl är jag en god del yngre än miss Marple, men känslan var där. Turligt nog har jag alltid varit förtjust i Agatha Christie - vi hade hela hennes produktion i stugan, och de böckerna blev lästa varje påsk. Det är en stor del av min barndoms påsk, det - stugan med sina fotogenlampar och de alltid älskade deckarna (samt Wodehouse. Det är tråkigt att vissa författare liksom försvinner i dagens bokutbud....).

För: Det är nämligen så att deckaren har en stor plats i norrmännens påsk. I Norge är det alltid påsklov veckan efter palmsöndag och varje år är det lika konstig att se barnen gå till skolan denna vecka här i Sverige...

Och det hör liksom med till påsken att åka till fjällen, sitta i stugväggen med appelsiner, choklad och en deckare. Och deckaren - påskekrimmen, den har haft sin plats i påsktraditionen sedan 1923. Då planerade två fattiga studenter att råna nattåget mellan Oslo och Bergen natten till påskdagen, som det året var precis den 1.april. Nu blev det inget rån, men en bok - Bergenstoget plyndret inat!, under psevdonymen Jonathan Jerv. Bak den dolde sig en av våra mäst kände diktare, Nordahl Grieg, och en senare förläggare, Nils Lie. Boken marknadsfördes i tidningarna som en artikel, om tågplundring. Många var mycket upprörda, helt till de såg att det med liten skrift stod annons. Boken slutsåldes mycket snabbt, blev film - och den kom ut i Sverige 1925 med titeln Norrlandståget plundrat i natt. Först i 1975 kom den ut påny. I dag är originalet mycket sällsynt - men en utgåva bor hos mig, och den värnar jag om. Den har högt affektionsvärde, förutom det rent antikvariska.

Min barndoms påsk - en del av den!

Och varje påsk tar jag fram den. Och tänker på påsk, stuga, barndom, familj. Och deckare.

Stor påskkram till alla!!!

Från Kipling....

En av de allra första böckerna jag kan komma i håg att jag verkligen läste själv, var Kiplings Just So Stories (Just Så-historier), dock på norska. Med åren har jag läst dem på andra språk, svenska och engelska - och jag älskar fortfarande berättelserna om hur elefanten fick sin snabel, leoparden sin fläcker och allra mest om katten - The Cat That Walked by Himself, om kattens innersta natur.

Från denna historia kom uttrycket First Friend, om hunden som människans första vän, och jag kom att tänka på den tidigare i vinter, när jag stickade mina allra första (otroligt nog) strumpar och vantar:

First socks. Maries lilla bästis frös om fötterna efter en skridskoåkning, och fram kom min mormors gamla garn som blev strumpor. Inte världens vackraste, men varma och stickade utan mönster var jag väldigt stolt ändå! Jag har haft lite ångest för att sticka strumpor pga hälen, men det var ju inte alls svårt! De är långa och smala, och med häl i dubbelt garn. Lille fröken är en strumpslitare av hög rang....

First socks.

First mitts. Vår kurdiska grannes lilla flicka är alltid röd och sår om händerna eftersom hon har gått med små tunne akrylvantar hela hösten, så mera av det gamla garnet ble vantar. Hon blev så glad och sade de var "helt annorlunda varma". Det tar jag som ett stort kompliment! Fast det har tagit lite tid att få tagit en bild, för jag kom till att ge bort dem på stört, och först nu har jag fått låna dem till fotografering.

First mitts

Men nu kommer påsken, och om man är norsk, är det en helt annan litteratur än Kipling man oftast ägnar sig åt då - nämligen deckare. Så nästa inlägget får stå i deckarnas tecken. Och det kommer röra sig om färgen rosa.

Vår! Jippiii! Eller...?

Japp, nu har våren kommit hit också. Enligt flera av de blogger jag läser runt om har den nått olika långt runt om i landet.

Just här vill jag säga att den har nått till mitt på bröstet, eller hur? :-)

Vårblöt overall, se färgdskilnaden mitt på bröstet!

Och man kan ju undra på varför det blir så....

Det är nog inte varje skola som har egen swimmingpool.

Nu skall jag gå och hänga dagens version av grodmannen på tork.... (tack mamma och pappa för att vi fick den där tvättmaskinen den gången, den välsignas dagligen nu i vårtider!)

Sommartid.....

... är inte kul, skrev Willow Fairy.

Nej. Kan bara hålla med där. Här känns det inte som "sommartider, hejhej", precis, när klockan ringer. Snarare sommartiden nejnej... :-)
Fast det har liksom blivit ljusare och längre kväller oc det är då riktigt skönt, så hinner man göra mera då.Och snön smälter och snödroppar och tussilago har börjat titta fram. Det blir nog bra, bara kroppen vänjer sig.

Och så kan man ju vara glad man inte skall ställa om de riktigt stora klockarna.... :-)

Operation Påskeglede

Igår skickade jag i väg mitt paket till mottagaren i Danmark, hoppas hon blir nöjd! Det blev garn, godis och några kort. Jag vet inte om man firar påsk hela veckan så som i Norge eller som här med början i helgen, men jag hoppas den kommer fram innan helgen i alla fall.

Och så blev jag så inpirerad av paketskickandet att jag pysslade lite och skickade ett par till paket - ibland är det roligt med överraskningar också! Och ibland bara behövs det.

Earth Hour

I dag är det Earth Hour, många släcker ljuset mellan 20.30 och 21.30. Vi skall nog också släcke ner, men lite tidigare så att vi får med den yngre delen av familjen och låter dem förstå varför. Och inte bara släcker vi ner men vi gör inte middagen på spisen i dag! Sonen har beställd ostefondue.
Jag tror det är lika viktigt att tänka lite Earth varje dag som att släcka ner en timme. Annars blir det kanske som i filmen? Ljudet är lite speciellt men filmen ger en del att tänka på!

Åska

Åskfibren från Spinspirations månadsklubb, som har blev garn i november, har blivit en sjal. Den har varit klar ett par veckor, det var bara det här med att fästa trådarna och göra den sista lilla biten. Jag spann ullen tvåtrådigt och försökte inte spinna för tunnt. Kunde nog faktisk ha gjort det lite tunnare, jag tyckte sjalen blev lite tjock (och inte så fin som vissa andras, jag vill också göra en sådan med "sväng"!). Hoppas det blir bättre efter blockning.... Och mottagaren verkar lite frusen, så kanske det blir bra med lite varmt precis över axlarna!

Jag hade flera bilder som jag hade tänkt blogga, men kameran försvann på disputation med maken, så det får bli i helgen. Jag får heller sätta mig och läsa en grävrapport för järnåldersboplatsen Vallby norra i Tierp - det är bara så mycket roligare att handarbeta....

Trevlig fredag allihopa.

Edit, 4 timmar senare: Det är otroligt att något så spännande som järnåldern kan bli så torrt presenterat som i en grävrapport. Å andra sidan kanske jag behövde den där tuppluren. Ja. Jag somnade mitt i artikeln :-)