Höst i skogen

Glimter från gårsdagens promenad... Hösten är min absoluta favoritårstid - precis lagom temperatur för mig, sprakende färger överallt, svamp - och en kopp rykende varm te eller choklad när man kommer in igen!

Några svampar visar upp sig, andra gömmer sig i trädet. Några får bli med hem, andra får stanna i skogen. Men vackra är de!

May the road rise up to meet you

I juli för ett år sedan var vi i bröllop i Glasgow, en av mina bästa vänner och min dotters fadder gifte sig. Våra barn var brudnäbbar och det var en underbar dag, med mycket glädje och skotsk folkdans hela kvällen! Vi blev helt kärar i båda folket och landet och vill tillbaka dit igen.

Under vigseln användes den välsignelse som finns på bilden av vykortet ovan, helt annorlunda från den jag känner från Norge och Sverige och passande för alla religioner. Jag tyckte den var så vacker, den gav en känsla av lugn, fred och värme!

För några dagar sedan blev dock min glada, goda vänninna borta i en tragisk olycka och i dag samlas man där borta för begravning. Det blev inte möjligt för oss att ta oss över, men dottern har skrivit ett brev som lades med hennes fadder, och vi skall minnas henne här hemma. Jag skall ta ledigt från alla måsten, gå en lång promenad i det underbart fina men kalla höstvädret och hämta fram glada minnen!

Njut av livet, ta hand om er själva - och må solen värma era ansikten.

Prinsessull och midsommar

Det har blivit väldigt sporadiskt med inlägg här, det har varit mycket att göra och en del ont i armen. Jag är nog inte helt "uppe" från allt som har skett i sommar hellre.... Men ett stort, stort tack går till Willow Fairy som skickade ett glad-paket strax efter mitt förra inlägg, med god, mjuk ull och vackra stickmarkörar:

Prinsesstårta, alltså! Sonen blev så glad när han hörde jag hade fått en prinsesstårta och så besviken när han upptäckte att den inte var ätbar :-)

Mycket stickat har det inte blivit på sistone, en krage som sitter "fast" i kameran, och så den här sjalen som påbörjades vid midsommar - bilden togs midsommarafton:

"Birch" heter mönstret och nu är den klar och jag har även fäst trådar och blockat den. Fast bilden är i kameran den med...

Konstiga dagar men lite bra ändå

Det har varit några konstiga dagar, de här dagarna efter attacken i Norge. Vi bor ju inte i Norge numera och har inte gjort så sedan många år eftersom min man har arbete här i Sverige. Men ändå känns det i hjärtat när sådana saker sker i det som djupt nere är ens eget land. Min barndoms skola, där jag gick ÅK1-6, ligger bare 300m norr om regeringsbyggnaden där bomben small, så skolvägen gick ofta förbi detta område. Och på Ringerike (området vid Utöya) har vi varit många gånger för fältarbete. Perspektiven ändras, känslor ändras, minner ändras.... Allt blir annorlunda nu.

Till detta kommer att en person jag har hjälpt och stödjat i flera år och såg som en god vän plötsligt har blivit jättekonstig, hon har blivit arg på mig, skriker och räcker tunga samt sprider osanning om mig till grannarna sedan ett par månader. Det är tungt. Och - min 8-åriga son har haft problem i skolan, i höstas hade bland annat en kille i hans klass med luftpistol och med hjälp av andra lurade ut honom för att skjuta på honom (han träffte som tur var bara byxbenet), det har varit andra bråk, han har fått höra att han är "fel" i duschen och vid matbordet om han väljer fläskkött (han är inte muslim) och nu senast blev han sparkat vid ögat och i ryggen och hoppat på på anklen. Vi har velat ha barnen i den lokala, mångkulturella skolan och har stödjat det vi kan men nu blir det skolbyte. Det har blivit många funderingar senare tiden kring hur människor kan vara mot varandra, hur det kan bli. Även barn lär sig det som är helt fel beteende mot andra i mina ögon.

Mina barn har fått många flera kramar än vanligt senaste tiden. Samtidigt har jag fått så många kramar de här dagarna, mail/kommentarer till bloggen - även från de som inte kan kommentera direkt, telefoner, och mitt i allt har det varit stärkande och värmande att läsa bloggar som visar att folk bryr sig. Stor hjälp har jag också haft av kompisar i Norge, här och andra ställen i världen. Tack alla. Det är så viktigt att bry sig!!!

Jag tror den här sången allra bäst kan uttrycka hur jag tycker man kan hjälpa andra: Eg ser. Med en av de vackraste röster jag vet om.

Jag har massor av saker som skall upp på bloggen. Vinster, garn jag har spunnit, ull jag har fått... Just nu behöver jag tänka skönt, grönt, varmt och lugnt, så här kommer en Multnomah, från egenspunnit garn av ull som Willow Fairy har färgat (kant i köpgarn):

Skön ull, vacker färg, trevlig stickning. Jag blev så nöjd. Och jamen var det inte någon annan som gillade sjalen direkt när jag fotade också :-)

Norge i mitt hjerte

I dag må jeg skrive norsk, for alle tanker går til Norge og det som har skjedd. Utrolig, ufattbart - men likevel har det skjedd. Sjokk, sorg og andre følelser snurrer rundt i hodet. Tårene triller.

Mine tanker går til de som er rammet og til de som arbeider med å hjelpe.

Jaaaa!

Jag har fått tillbaks min blogg! Jag kan logga in igen! Jag kan kommentera! Jag kan titta på andras blogger utan att hamna längst ner på bloggsidorna! Det sker verkligen under ibland, för nu hade jag nästan slutat hoppas, i över en vecka har jag försökt komma in i min egen blogg....

Det firar jag med att lägga upp en bild på senaste halsduken till dottern, en Baktushalsduk i ekologisk bomull (Regnbågens) från Yll o Tyll. Skön stickning och fantastiska färger.

Fast den kanske inte behövs på ett tag, i dag blev det varmt här. Och det kändes rätt skönt, det har varit kallt och blåsigt i några dagar. I söndags var vi i Stockholm på Minimaran, och även om det blev rätt bra placeringar för båda barnen (en seger och en 11.pl), var det surt och blåsigt och regnigt. Men väldigt roligt. Utom vädret.

Det har varit lite för mycket saker som behövde lite för mycket tid och bloggen kom sist på listan ett tag. Men nu skall jag försöka skriva oftare....

Från nästan till helt

För ett tag sedan kom sonen hem med kläder som var ganska så smutsiga, efter en helt ordinarie dag i skolan och skolgården. Skolans underbara (not) rektor har inte brydd sig med att betala för bortforsling av snö, så i vinter har det varit is , snö och utslitna lärare överallt, och när nu snön smälter blir det mycket vatten i sandlådor. Fortfarande ligger en STOR snöhög kvar.

När jag undrade hur man kan bli så genomsmutsig och blöt var svaret: "Men jag är ju nästan inte smutsig alls"... Övre hälften var ju ganska torr, nämligen. Och overallen behövdes inte, det var ju nästan sommar, tyckte 8-åringen. Underbart ord, nästan.

Men nu är det i alla fall helt vår och nästan sommar! Marie njöt av tussilago och segern i terränglöpnings-DM för Uppland! (Hon blev kallad medaljös - fick mig att tänka på mitraljös, vilket vår lille pretonåring också kan vara till tider)

Ha en underbar söndag!