I går fick jag tid för mig själv, efter att ha slängt ut alla i familjen (minus katten). Efter att ha gått och morrat lite över alla saker som låg utöver överallt ("varför-är-jag-den-enda-som-städer-i-det-här-hushållet-morr"), tänkt på allt jag egentlig behövde göra och allt annat jag mycket hellre ville göra, bestämde jag mig för att städa i stickkorgen. Och därifrån gick vägen till syskrinet. Det har levd lite eget liv de senare åren, med massor av flytt (åren 1999-2004 flyttade vi sju gånger till Sverige från Norge, till Canada från Sverige och tillbaka igen etc), och vi har plockat lite olika saker då och då. Nu hade det blivit 6 olika förvaringsställen för sysaker, alltså dags att städa.
Det blev en nostalgitripp....
Syskrinet ärvde jag 1989 från min mormor. Då var det lindegrönt med ljusa beslag, och väldigt vingligt, på fyra höga ben. Efter att jag hade haft det några år försvann benen och det blev målat mörkgrönt, med valnötbruna detaljer. I dag hade jag nog behållit färgen... Skrinet får mig att tänka på min mormor och handarbeten hon gjorde, samt kläderna hon hade - rosa silkesunderbyxor mellan annat. Här finns mycket rosa sysilke i.
Sedan hade jag aldrig tittat riktig noga på vad som fanns i. Inte visste jag att jag hade 6 fingerborgar, varav 3 i silver - och ett nålhus i ben. Det använder man ju varje dag, naturligtvis...
Och vilka andra skatter jag hittade! På fotot nedan fins massor med gamla metallburkar, både gjorda för nålar, och andra, ursprungligt för godis eller cigaretter. Nu är jag inte mycket för rökning, men burkarna är fina! Mitt i fotot fins gamla "nålebrev" (heter så på norska, mon tro vad det heter på svenska?) som man fick när man köpte nålar. Helt klart måste jag ta en tur på stan och införskaffa en hatt, för det är ju tydligt att korrekt klädsel för sömmerskor är hatt, vacker klänning och gärna en katt eller två (nedersta brevet har bild med två kattungar som lekar med nystan)!!! :-)
Överst fins tre generationer av hemsydda nålböcker. Längst till vänster en gjord av gamla vykort, som jag fick av min mamma när jag fyllde sju år. I mitten ligger en nålbok i vitt lin, från mamma. Längst till höger min mormors nålbok, som nog är gjord av hennes svägerska - min mammas fastrar var mycket förtjust i att brodera på ull, vet jag. Mormors måttband fins med. När det gäller måttband, har jag en lite ambivalent relation - jag är fortfarande inte säker på om mamma har förlåtit mig för att jag klippte hennes måttband i många biter - men hej, när man är fyra år, hittar en sax och ett band med streck, så är väl saken klar???
Allt i allt blev det en sus av släkthistoria även för mig, jag som under senare tid har läst så mycket om släktsspinnrocken! Och (marginellt) mer ordning och reda. Familjen kom hem till en nöjd städerska! Och maken var på modellshow i Stockholm och har planerat användning av en månadslön nästa år!
Syskrinet ärvde jag 1989 från min mormor. Då var det lindegrönt med ljusa beslag, och väldigt vingligt, på fyra höga ben. Efter att jag hade haft det några år försvann benen och det blev målat mörkgrönt, med valnötbruna detaljer. I dag hade jag nog behållit färgen... Skrinet får mig att tänka på min mormor och handarbeten hon gjorde, samt kläderna hon hade - rosa silkesunderbyxor mellan annat. Här finns mycket rosa sysilke i.
Sedan hade jag aldrig tittat riktig noga på vad som fanns i. Inte visste jag att jag hade 6 fingerborgar, varav 3 i silver - och ett nålhus i ben. Det använder man ju varje dag, naturligtvis...
Och vilka andra skatter jag hittade! På fotot nedan fins massor med gamla metallburkar, både gjorda för nålar, och andra, ursprungligt för godis eller cigaretter. Nu är jag inte mycket för rökning, men burkarna är fina! Mitt i fotot fins gamla "nålebrev" (heter så på norska, mon tro vad det heter på svenska?) som man fick när man köpte nålar. Helt klart måste jag ta en tur på stan och införskaffa en hatt, för det är ju tydligt att korrekt klädsel för sömmerskor är hatt, vacker klänning och gärna en katt eller två (nedersta brevet har bild med två kattungar som lekar med nystan)!!! :-)
Överst fins tre generationer av hemsydda nålböcker. Längst till vänster en gjord av gamla vykort, som jag fick av min mamma när jag fyllde sju år. I mitten ligger en nålbok i vitt lin, från mamma. Längst till höger min mormors nålbok, som nog är gjord av hennes svägerska - min mammas fastrar var mycket förtjust i att brodera på ull, vet jag. Mormors måttband fins med. När det gäller måttband, har jag en lite ambivalent relation - jag är fortfarande inte säker på om mamma har förlåtit mig för att jag klippte hennes måttband i många biter - men hej, när man är fyra år, hittar en sax och ett band med streck, så är väl saken klar???
Allt i allt blev det en sus av släkthistoria även för mig, jag som under senare tid har läst så mycket om släktsspinnrocken! Och (marginellt) mer ordning och reda. Familjen kom hem till en nöjd städerska! Och maken var på modellshow i Stockholm och har planerat användning av en månadslön nästa år!
3 kommentarer:
Jag tackar ödmjukast för den fina berättelsen! Det är en trygghet i att ha en historia, det är ens rötter! Sen spelar det ingen roll var man bor, bara man vet var man kommer ifrån. Jag menar inte orten! En underbar berättelse, och ett underbart syskrin!
Visst är det underbart med gamla syskrin helst med saker i. Jag har fått ärva min morfars mors syskrin som min morfars far gjorde till henne samma år som min morfas föddes. Komplett med namn och årtal.Inget extremt fint men väldigt värdefullt för mig.
Ps. Jag har alltid sagt nålbrev på svenska så det är nog samma som på Norsk.
Va' fina saker!! Ska du verkligen vara stolt över, och rädd om!
Skicka en kommentar