Ull värmer!

Alla tycker inte om besök....

Vi har besök i hemmet! Barnen i dotterns klass kom hem från skolan och ropade att en katt satt fast i ett träd. Brandkåren ville inte hjälpa (jodå, de ringte 112 på eget initiativ!), inte hyresvärden heller, så maken tog med stege hem från jobbet och hjälpte ner en liten, liten kattfröken från stor gran. Hon var frusen, rädd, trött och hungrig och och dehydrerat och fick följa med hem till oss för att vila ut på badrummet. Hade varit i trädet ett tag, tror jag.

Men se, det skulle inte herr gästbloggare från förra inlägget, Sebastian, veta av. På 0,3 millisekund var all gullighet borta och han skrek alla de fula kattord han kunde komma på - och det var en del - samtidigt som han försökta ta död på "kräket". Det var hans lägenhet och inte skulle vi ha dambesök, tack! (Han läste nog det du skrev, Willow!)

Nu har lilla damen vilat, fått mat och de har börjat nosa på varandra, men lite fula ord kommer då och då fortfarande. Har ringt polisen, satt upp lappar och kontaktat katthemmet Samvetet. Nu får vi se om vi hittar en ägare, eller om det blir en katt til i familjen - problemet är att maken hotar med att flytta ut om det kommer in flera katter.... Men det är svårt att lämna en så'n liten ute också. Vad skall man välja, katt eller make? :-) Och hur skall det gå med min ull och en kattunge som redan har varit i stickningen tre gånger???

Frukost, tack - nuuuuu!!!

Hej! Nu vill jag också vara med och blogga, jag har hört andra katter sniker sig in på bloggarna, så då vill jag ockå. Jag heter alltså Sebastian* (fast ena farbrorn här kallar mig Besattian och det är inte snällt), är 5 år och var kille helt till djurdoktorn spiddade mig på en sprute och jag somnade. Och när jag vaknade var det inte så kul med tjejer längre, liksom.
*Funderar på att byta till Sabeltand....
Jag äger alltså den här lägenheten, fast mina människor tror det är dem som har flest rättigheter. De är ganska okeje mina människor, selv om den lilla tjejen som är min "matte" lyfter lite väl mycket på mig och kallar mig gullig. Jag är inte gullig, jag är ju ett livsfarligt mordvapen! Blir så trött av det att jag bara får lägge mig och sova.... det blir en del av det, faktiskt, när jag inte tassarbetar alltså. Jag gillar ull och garn väldigt mycket och har arbetat med det en del, men de verkar inte helt ha förstått min kunstneriska sida här än... Min favorittid är nätterna, då lägger jag mig och hjälper till att hålla de vuxna varma. Det är viktigt, särskild när de har sängkläder av flanell som nu på vintern, tycker jag.

Fast en sak får jag verkligen klaga på. De som är ansvarige för restaurangen här i huset är så hiiiimmmla tröge! Jag har sagt hur många gånger som hälst att maten skall fram så fort jag kommer ut i köket. Men tror ni de lyssnar? Onej da, här är det kaffe och te och bröd och allt annat otrevligt. Så nu har jag fått hitta på en lösning. Människorna har en vägg med magneter på och jag har upptäckt att när jag drar ner någon av dem så får jag mat snabbare. Så nu gör jag det varje morgon, nästan. Smart, vad?

Nä. Nu skal jag nog gå och hitta en solfläck att hålla reda på. Ha en trevlig dag allihopa!

Hälsningar Sebastian

Ibland går det fort

Ibland går ting fortare än man tänkt sig. Grannens dotter hade två stora barn och ny sambo och plötsligt var en ny borgare på väg. Så då planerades bröllop, och nyligen skulle det firas, i god tid innan barnets påtänkte ankomst. En dryg månad innan, alltså. Men se, det skulle inte påtänkte barn ha något av. Bruden stod i kyrkan och sade ja, och vattnet sade plask. Med 10 sekunders mellanrum. Det blev fest utan brudparet, bröllopsnatt på förlossningen och familjetillökning dagen efteråt. Väldigt snabbt och effektivt, men kanske inte så man hade tänkt sig :-).
Bebbiskläder var det ont om, så vi dök ner i lådorna och hittade lite saker och sedan stickade jag som en tok, på 5 dagar var en liten filt klar, i garn jag hade liggande. Att ha en stash är bra ibland! På bilden filten, oblockad. Jag använde Elizabeth Zimmermanns pi shawl som utgångspunkt, änkelt men snyggt tyckte jag, även om varven blev långa mot slutet. Inget roligt garn att sticka i, men mjukt. Och gåvan blev uppskattad!

Påskeglede

Jahapp, nu har jag anmält mig till et byte jag också. Operasjon Påskeglede, blir spännande att se om jag får byte med någon i Sverige eller vilket annat land det blir!

Idiotförklarad

Jag beställde bara "ordinarie" dos av fiberklubben hos Spinspiration. Temat var lyx, och vilka fibrer som har kommit så långt:

"Orkidé", 50g corriedale/alpacka

"Sammet", 50g kamel/silke

Nu har jag akut behov, verkligen behov, av mjukt, rosatonat garn. 100g av orkidén hade varit perfekt, nu måste jag hitta en kreativ lösning på problemet under helgen. Tänk om jag hade tagit dubbel dos...

Hur dum får man vara? Nej, ni behöver inte svara - barnen brukar berätta svaret för mig :-)

Och tiden bara går och går....

Tiden går så fort, båda dagar och nu år. Sist vecka ble vår yngsta 7 år. Tänk att det skiljar nästan 7 år mellan det första och de två sista korten. Alexander kom ut allt för tidigt och i en viss fart, och snabb har varit ordet som karakteriserar den killen. Smart, men lite för snabb ibland. Visst, roligt att man går vid 7 månaders ålder, men det ger ju mamma händerna fulla - och tiden bara rinner i väg. Så det känns helt otroligt att det har gått 7 år.
Och det var så rörigt här i huset att jag hann inte lägga upp några kort då för att säga gratulerar, som jag hade tänkt. Skolsituationen för vår äldsta har varit tråkig länge, och nu är skolbyte på gång.

Men lite försenad då: Grattis, stora, lilla pojken min. Stor kram från mamma!

Maj 2003

Januari 2010

... och Alexander tandlöse februari 2010