Det var inte bara muséer i Norge. En förmiddag lånade vi min pappas hund. På grund av pappas knäproblem hade det nog inte blivit så många turar under senare tid. Och det märktes! Skena är en border collie som är livrädd för får och kor. Och hon är 13 år gammal, fast det har hon då inte förstått - det är nog inte alla hästar hemma i den hagen..... Det logrades och bjäffades och slogs med pinnor och lektes och löptes. Vi är fortfarande inte helt säkre på om vi gick tur med hunden eller hon med oss :-) (och jag som egentligen är kattmänniska)! Hundhår var det över hele mig efteråt. Fast de fick stanna i Norge.
När vi var och handlade en eftermiddag, undrade jag på om jag hade haft tankarna lite väl mycket på ull, för i ett fönster tyckte jag verkligen att jag såg ett stickad får... Måste vara synvillor.
Riktigt mycket ull blev det däremot på sista delen av turen, hos min kompis i Ås fick jag äntligen tid att sitta ner en hel kväll och sticka och arbeta med ull. Kompisen smekte förtjust de vackra gröna fibren från Willow Fairy (uselt foto, förlåt. Färgerna är mycket mer intensiva i verkligheten):
och sedan fick jag "lite" ull i födelsedagspresent. "Jag har köpt en fårfell av spælsau åt dig", sade kompisen. Men nej. Det var inte en fell. Inte två heller och det stannade inte på tre när jag tömde ut säcken här hemma. FYRA feller, i vitt, grått, svart och brunt! Det du Else - det var mer i den säcken än du trodde (och det luktade inte får i bilen....). TUSEN TACK, och stort tack för trevlig samvaro också!
Nu har jag alltså arbete så det förslår ett tag. En fell är grovrensad redan och ligger till tork (den vita), de andra får bo på balkongen så länge och tas en i taget. Sedan får jag se hur jag skall göra. Det känns som om denna ull skulle behöve ullkammar?
Nu har jag alltså arbete så det förslår ett tag. En fell är grovrensad redan och ligger till tork (den vita), de andra får bo på balkongen så länge och tas en i taget. Sedan får jag se hur jag skall göra. Det känns som om denna ull skulle behöve ullkammar?
En stickning lämnades i Norge - det var kungsfiskaren från Spinspirations månadsklubb som blev ett par tovade muddar, till min mamma som bröt handleden i somras. På bilden tovade men inte formade än.
3 kommentarer:
Elisabeth, har du någon mail där jag kan nå dig? jag har fishbonette snabela gmail punkt com
/Janette
Vilka härliga ullbilder! Jag har aldrig använt ull som inte kommit i topsband, det vekar så krångligt att karda (har endast handkardor).
Ja, garnet (Manos Lace) är ljuvligt. Jag borde ha valt ett annat mönster på sjalen.
Ha en trevlig helg.
Vad häftigt med spelsau! Jag är jättenyfiken på att prova det! Du får meddela hur det var att spinna!
Skicka en kommentar