Sticka är bra för hälsan!

Uppsala Nya tidning har en artikel om stickning och hälsa, 16.11.2010.

Världsarv = tacos? och en försenad tack!

Ät tacos med glädja - numera tillhör det en del av vår världsarv, melder Aftenposten!

Jag blev nyfiken. På UNESCO:s hemsida stod faktiskt att läsa att bland annat mexikansk kokkunst tillhör den delen som kalles Intangible Cultural Heritage. Alençon lace, Japanese silk weaving och Iranian carpet weaving var bland hantverken som räknades med. Nu är man alltså i fint sällskap i och med att hantverk är med i världsarvet, även om det nog tar ett tag innan spinning kommer med. Fast vad var väven utan tråden.....

Jag fick ett paket i posten för ett tag sedan, en spännande bok av Arnaldur Indriðason: Mörka strömmar. Vann den i en tävling hos in-knit och blev så glad, men har inte fått tackat ordentlig förän nu (fast när man skicker spännande böcker förstår ju alla att man inte har tid med annat än att läsa... eller?). Stort tack, jag gillar hans böcker jättemycket!

Höstlov II - fiberrelaterad

Det var inte bara muséer i Norge. En förmiddag lånade vi min pappas hund. På grund av pappas knäproblem hade det nog inte blivit så många turar under senare tid. Och det märktes! Skena är en border collie som är livrädd för får och kor. Och hon är 13 år gammal, fast det har hon då inte förstått - det är nog inte alla hästar hemma i den hagen..... Det logrades och bjäffades och slogs med pinnor och lektes och löptes. Vi är fortfarande inte helt säkre på om vi gick tur med hunden eller hon med oss :-) (och jag som egentligen är kattmänniska)! Hundhår var det över hele mig efteråt. Fast de fick stanna i Norge.

När vi var och handlade en eftermiddag, undrade jag på om jag hade haft tankarna lite väl mycket på ull, för i ett fönster tyckte jag verkligen att jag såg ett stickad får... Måste vara synvillor.

Riktigt mycket ull blev det däremot på sista delen av turen, hos min kompis i Ås fick jag äntligen tid att sitta ner en hel kväll och sticka och arbeta med ull. Kompisen smekte förtjust de vackra gröna fibren från Willow Fairy (uselt foto, förlåt. Färgerna är mycket mer intensiva i verkligheten):

och sedan fick jag "lite" ull i födelsedagspresent. "Jag har köpt en fårfell av spælsau åt dig", sade kompisen. Men nej. Det var inte en fell. Inte två heller och det stannade inte på tre när jag tömde ut säcken här hemma. FYRA feller, i vitt, grått, svart och brunt! Det du Else - det var mer i den säcken än du trodde (och det luktade inte får i bilen....). TUSEN TACK, och stort tack för trevlig samvaro också!

Nu har jag alltså arbete så det förslår ett tag. En fell är grovrensad redan och ligger till tork (den vita), de andra får bo på balkongen så länge och tas en i taget. Sedan får jag se hur jag skall göra. Det känns som om denna ull skulle behöve ullkammar?

En stickning lämnades i Norge - det var kungsfiskaren från Spinspirations månadsklubb som blev ett par tovade muddar, till min mamma som bröt handleden i somras. På bilden tovade men inte formade än.

I dag är det varnat för snöstorm, och de första snöflingorna har precis börjat dala ner. Egentlig känns det som en dag där man helst skulle kunna krypa ner i soffan med en stickning eller bok och en stor kopp te, men plikten kaller. Back to work!

Höstlov I

Höstlovet blev en snabbtur till Norge enligt kallelse (farmor ville se barnbarn!), besök hos diverse familj och vänner. Familjen blir äldre och det är inte alltid lika roligt, men väldigt mysigt att träffa vänner man inte ser så alltför ofta längre. Tack E&O och M för trevliga kväller!

Hann med lite kulturell verksamhet också, besök på Vikingeskipshuset och Kon-Tiki-museét i Oslo. Våra barn är ju norska men får inte modersmålsundervisning här i Uppsala. Enligt kommunens hemsida sägs det att "Om en eller båda av elevens föräldrar har ett annat språk än svenska som modersmål och eleven använder språket i hemmet varje dag, samt har grundläggande kunskaper i språket, har eleven rätt att läsa modersmål". I praktiken var svaret att "norska är så likt svenska ändå, och det är så få som vill ha det och andra språk behövs mer". Hah! Alltså får vi ordna oss själva så att barnen lär sig norska och lite om Norge (borde inte vi egentlig få lön då, eftersom andra modersmålslärare får det???). Okej. Det var en digression. Nu muséer.

Vikingeskipshuset är alltid underbart att titta på. Jag upphör inte att bli fascinerad av dåtidens tekniker, tro och ritualer! Osebergskeppet var nästan 22m långt och fullt sjöduktigt när det höglades 834 e.Kr., med två kvinnor i. Med sig hade de bland annat textilt utstyr:

Härvträ och sländor

Nystkoppar, brickor med mera

Fragment av billedväv

Det blev inte så bra kort, utan blixt och genom glasrutor, men känslan av att se på redskaper som användes för nästan 1200 år sedan är speciell. Och Osebergvävnaden med sina färger och handarbete är helt otrolig, läs mer här och se en rekonstruktion här.

Efteråt blev det en tur in på Kon-Tiki-museet, för att titta på båterna Kon-Tiki och Ra, som Thor Heyerdahl bygde och använde för att visa att folk kan ha åkt långt redan för länge sedan, med enkla fatryg. Dristigt - och inte alltid helt korrekta hypoteser - men spännande.

Utflykten denna dag avslutades med vading på Hukodden utanför Oslo. Barnen vadade i alla fall, mamman behöll skorna på... -1^oC är inte min favoritbadtemperatur!

Det blev lite handarbetsrelaterad också, återkommer när vi har fotos på det.