Det där med att spinna.....

...ja, det har gett mig otroligt mycket senaste året. Tänk, det är bara lite över ett år sedan jag lärde mig, ute på ett litet torp, där bildkonstnären Anette Wixner visade på hur man gör, med hemgjorde sländor och egen ull. Jag fick med ull hem, och har fått mera av henne sedan, och är mycket tacksam.

Marie lär sig spinna på hemgjord slända

Efter några egna försök började jag leta mera information, både via bibliotek och via nätet, läste mig in på blogger, och så småningom började jag blogga själv. I en ganska så kaotisk vinter var det skönt att ha bloggen att gå in på och koppla av med. Och många vänner har man också fått via bloggen.....

Och titta vad jag fick för ett litet tag sedan, av Willow Fairy!!!

Det var min första "award"/utmärkelse, och jag kan bara hålla med om det Willow själv säger i sitt inlägg: Det är fantastiskt med alla fina människor som fins där ute på nätet och som man möter genom gemensamma intressen! Den var jättefin, och jag får bara säga förlåt för att jag inte har bloggat om den förrän nu, det har varit lite mycket senaste månaden...

Skall jag nu skicka den vidare, måste den först och främst gå till Anette för det hon lärde mig för ett år sedan. Sedan naturligtvis tillbaka till Willow Fairy (det är lov, eller?) med sin fina blogg, njutande katt och fina spinnande. Fale Artut måste nämnas, hon har sån en bubblande glädje och fina ord och jag skulle så gärna dyka ner i den ullen hon har visat så många kort på! Ulltopia är en sann inspiration (- spinnspiration!), likadan hantverk, och jag är också mycket tacksam mot Stickor och spån för trevligt prat och för att hon öppnade sina ullpåser på spinnträffen i februari. Stickeri stickera stickeralla har fantastiska kommentarer både på bloggen och i verkligheten! Och så är det Garntrollet och Den GarnGales Blog, som gör så vackra saker både när det gäller att spinna och sticka! Och om vi nu tar turen till Norge, måste ju A's Almanakk vara med, med alla vackra stickningar, kort och funderingar. And on the non-handicraft-blog side: from the horse's mouth - I miss you up here!

Nu vet jag att många av er redan har fått denna lilla röda fyrkant, men den kan väl inte ges för ofta? Och den går naturligtvis till alla andra nyfundna vänner, kreativa handarbetare och glädjebloggare där ute i cyberrymden med! Ha en fin julikväll så länge!

Uppsamling

Poff. Början på juni bara försvann!!!

Sländan är full!

Men... lite har jag fått gjort! Efter lite inlägg här och där om sländor blev jag nyfiken på hur mycket jag fick plats med, och eftersom jag håller på med ett större projekt med BFL, spann jag en slända full. Sländan (Greensleeves' Tom Foolery) väger 34 g, och jag fick plats med 69g på sländan. Då skall det sägas att vid ca. 61g ull började det bli lite konstig snurr på sländan. Men det går med mycket fiber på sländan. När jag tänkte efter, har jag nog sett videosnuttar från S-Amerika med väldigt fulla sländor också. Behöver bara träna....

Några stickprojekt är klara också, och är på väg ut till nya ägare:

Stickat i lin.

Både fröken i skolan och i förskolan skulle avtackas, till hösten är det nya fröknar. En halsduk är inte klar - men förhoppningsvis behöver inte kommande ägaren den riktigt än (vem vet, direkt sommarkänsle är det inte....)

Nu blir det bloggtystnad ett tag igen. Tror jag. Jag skall på kurs. 5 dagar med att karda och spinna och tova alpacka, på Österlen. Det är första gång på flera år jag har en slags semester och jag ser så oerhört mycket fram emot det! Hoppas ni alla får en fin vecka fram mot midsommar!

Nationaldag och uppdatering

Grattis på nationaldagen, Sverige! Det blir ju fler och fler som firar dagen - men skall man göra så, får någon där uppe verkligen se till att ge oss varmare väder....

6.juni, Sveriges nationaldag, efter den dag då Gustav Vasa valdes till konung 1523.

Att det blev kallt igen, märks på våran katt. Han fungerar som termometer, ju kallare, ju mer rullar han ihop sig. De senaste dagarna har han varit helt ihopkurad. Just här bestämde Sebastian sig för att han skulle vara mitt i det som skedde....

"Så han trodde han skulle jobba han. Ja, det kan han ju tro om.... Jag har då inte tänkt till att flytta på mig!"

Jag har varit helt deckat av en kraftig förkylning, så jag har inte orkat blogga eller skriva så mycket. Nu trodde jag att jag var bättre, men när jag ringde till en kompis var första reaktionen "Ojdå, vad du är förkyld". Ja, ja. Bra jag inte skall delta i någon sångtävling.... :-) Men sticka, det kunde jag!

Når kastanjene blomstrer i Bygdøy Allé....

... kan mangt et under skje, sang Book-Jenssen. Nå blomstrer de i Uppsala, spredte trær her og der. Da blomstrer de sikkert i Oslo også. Da jeg flyttet hjemmefra, bodde jeg noen år i min mormors leilighet i en sidegate til Bygdøy Allé, så jeg nøt av blomstringen hvert år. Vakre blomster er det. Tenk at treet skaper en så intrikat sak bare for å formere seg...

Hestekastanje

Noen under skulle forsåvidt ikke være av veien her heller, av typen datamaskinen får en åpenbarelse og bestemmer seg for å fungere tilfredsstillende for en gangs skyld, eller en hel natts søvn, eller ferdig uppsats....

Å. Vel. Ettersom jeg ikke tror på under, får jeg vel heller sette meg til med monstret. For de som ikke vet har jeg byttet yrke og holder på med siste delen av utdannelsen til bibliotekar, "bare" hovedfagsoppgaven igjen.

Men først må jeg sprinte ned på skolen med solkrem til blåbæret fra forrige post, ellers får jeg et tyttebær/lingon med soleksem hjem igjen! :-)

Ha en fin ukesstart allesammen!!

Blåbär i maj - och snö....?

Inte helt, då! I går var det dansuppvisning på Stadsteatern för balettgruppen, med tema "boktips som dans", och Maries grupp hade fått "Putte i blåbärsskogen". Så då var det bara att sy kostym igen. Fast den här gången slapp jag med en tyllkjol och en hårsnodd, samt färga in lite kläder i blått (det var otroligt vilka färgvariationer som fanns på alla de små blåbären, från ljus turkos till svart :-) ). Blåbäret i fråga här var lite fnittrig och inte så lätt att få på bild, konstig det där med att posera! Stå still, titta ditt, le - nej inte så där, blunda inte - nu tar jag kort, nej, nu, nej - åh, slut på batteri. Ja, ja.

Man blir glad av blåbär....

På hemväg började det snöa - eller rättare, fröa (min pappa, som är professor i botanik, hade säkert tyckt till om verbet "fröa"....). Det flög vita frön överallt, och låg i driver båda här och där. Maskrosor alltihopa? Så här såg det ut utanför:

Frösnö

Nu är jag i alla fall klar med kostymer för ett tag, så då kanske vi kan få in lite stickning eller garn här så småningom....

Bröd och grodor

I mitt forriga inlägg skrev jag om granner som kommer med mat - och vad skedde precis i går kväll? Jo, kl. 21 knackar det på dörren och där står grannen med nygräddat, doftande kurdiskt bröd - kulêra! I retur fick de med sig nybakate, varma vetebuller. Bra byte för båda - och en känsla av samhörighet. Och jättegod frukost för oss i dag....


Kanske inte så ätbart, men fint för ögat: Frisky Frog har en utlottning i anledning av bloggens 1-årsdag. Jag skulle gärna vinna väskan....

Besök och nationaldagsfirande

Det har varit några travla dagar, mycket sker i maj och sedan har man studier som hänger över huvudet på en stackare. Det blir inte så mycket bloggat. Men här kommer i alla fall lite kort från besöket för två veckor sedan, och från 17. maj. Först ute var vår goda vän E från Newfoundland, som hade varit i Trondhjem på konferens och kom förbi - Uppsala låg trots allt nästan like bredvid.... Vi hade en skön dag söndagen och åkte ut till Gamla Uppsala högar, ett område jag tycker mycket om att åka till, jag fylls av vördnad när jag tänker på all historia och den långa tid högarna har funnits. Vår tid blir et litet, oviktigt blink!

Gamla Uppsala högar från 500-talet e.Kr., foto från SV

Backsipporna blommade.

Några jobbade hårt med insankning av pollen....

... medan vi andra njöt av dagen. Marie fick låna E's cap och var lycklig
(det är inte mammans favoritplagg, så sådana finns inte i vårt hus !)

Vi åkte även till Linnés gård Hammarby och hade en blåsig men god lunch där. Dagen efteråt tittade vi på Uppsala centrum, för E var en dag i Stockholm innan retur till Newfoundland, med säcken full av svensk och norsk choklad och knäckebröd.... han hade med lite saker också, men best av allt, masse fotos på barnen, som jag inte har truffet på flera år. Sista kvällen satt vi alldeles för länge och bara tittade på kort och pratade. Det är synd att vänner skall bo så långt borta från varandra!

Pastasallad, grönsaker, hummus och bröd. Och mycket vind.
Bor man på Uppsalaslätten så får man räkna med det!

Sist söndag var det Norges nationaldag och vi åkte till Stockholm, för tåg och firande och träff med vännen J, en gammal studiekompis. J hade penkläderna på, men gick och köpte en 17.maj-rosett, hon kände sig utanför utan rött, vitt och blått på kläderna! Några hade folkdräkter, andra festdräkter, några hade finkläder och några vardagskläder - men fest var det!Vi pratade om att vi gärna skulle ha sett flera svenska folkdräkter, de är så vackra!

Vi hade en skön dag, men många människor (10 000) var det som gick från Engelbrektsplan och till Skansen, och barnen var inte helt säkre på vad de tyckte om det här... Dottern var också lite trött efter att ha varit med och tittat på Melodifestivalen kvällen innan, och vaknade egentlig först efter att ha smuttat på lite kaffe på Skansen. Men då blev dagen kul! Massor med korv och glass og godis blev det. Och roligt var det hemma i Uppsala med flera människor som ropade "Heja Norge" och sjöng "Fairytale"!

Alexander, stolt och glad i ny festdräkt, present från farmor!

I Stockholm. Marie är trött, Alexander glad.

Hu-rra? Tror jag?

Marie har fått kaffe, korv och glass och är lite piggare och gladare!

Och är man barn och hittar vatten, blir det ju aldrig fel!

Jag skulle önska vi hade flera slika dagar, både som nordmann och som boende i Sverige. Vi som bor i Norge eller Sverige, har lite olik historia och sätt att fira nationaldagar på, men vi borde alla kunna glädja oss över att leva trygt i vackra länder och vara tillsammans. Skapar man fest och bjuder in, får man med flera! Och vi får komma ihåg att vi hela tiden utformar nya värden, 17.maj och 6.juni är inte samma dag i dag som för några år sedan och kansje blir det något helt annat om några år igen - det beror på vad - och vem - vi tar med. Det här inlägget uttrycker ganska bra vad jag tycker (Jag försökte kommentera på ett annat inlägg i samma blogg, om nettopp nationaldagen, men flera gånger när jag har skrivit kommentarer på olika blogger, försvinner de. Gör jag något fel? Blogger är inte helt på topp bestandig).

Där vi bor, i Uppsala, är det många invandrare, nya i landet. Flera är våra grannar, när de har fest, bjuder de in oss, eller de kommer med mat (och såååå himla god...) , eller bara hejar och pratar när vi ses. Det tog lång tid innan jag kom i kontakt med de svenska grannarna på samma sätt. Alla kan vi lära av varandra!