Skåneveckan, del III

Onsdag morgon upprann. Något tidigare än jag hade tänkt mig tack vara fågelungarna strax utanför fönstret, och också med en känsla att man kanske kunde låtit bli den sista "kaffe"muggen…. Nuja. Har man semester så har man.

Onsdag var hattdag. Tisdag eftermiddag hade Marianne visat på hur man gör, så nu var det bara att väga, karda, klippa till en mall av storlek elefant och lägga ut ullen på bubbelplasten. 3 lager på varandra skulle det vara, vågrät, lodrät, vågrät. Sedan blöter man ner mitten, lägger på mallen, viker in ullen och lägger på 3 nya lager med ull, blöter ner och viker in. Filtning och valkning pågår i något som kändes som oändligt lång tid. Man börjar med elefanthatten, och plötsligt drar det ihop sig till något som liknar en hatt…

Marianne visar på hur man lägger ut ull till hatt. Katten skall inte vara med i hatten…

Ullen blötas och man börjar filta. Katten försvann när vattnet kom fram!

Det här skall bli en hatt!

Lite stor än…

Vi valkade på och valkade på och efter ett tag började väl de allra flesta känna att de hade något som liknade på en hatt. Men direkt snygga var de ju inte, och här kom nästa punkt in: Modistvisit. Mariannes syster, Lotta Davidsson Bask, var utbildad modist, och tog turen från Lund (?) för att hjälpa oss fixa till hattarna. Lite blockning, ripsband inuti hatten och några detaljer och vips! – var högen med ull förvandlad till en riktig elegant hatt!

Blockning och utsmyckning

Hatt!

En till hatt

Och jamen försvann den dagen också som en rök! Vi avslutade dagen med krogbesök ”i buskarna” på Sjöbacka, med god fiskmiddag!

Så var det sista dagen. Redan! Hu vad tiden går när man har roligt… Vi började dagen med att prata lite om ull och efterbehandling (mal, husch det vill man inte ha…), innan vi gick ut och hade gruppfotografering i alpackahagen. Vi lade ut alla alster också så alpackorna kunde få se, och visst var de nyfikna. Katten var ju som vanligt en linslus och måste få vara med där det skedde något! (Curiosity killed the cat - undra på hur det uttrycket komm till....)

Och med lite mer kort på alpackorna (det kom två föl den morgonen också) var det bara at vända näsan hemåt och upp genom regnvädret som hade varit över Uppland hela veckan vi var på tur med solen i Skåne… En mycket trevlig vecka, kan rekommenderas!!!

Katten var med överallt!

Kursprodukter

Nyfiken liten

Nyaste fölet

Hejdå!

Från Österlens museum. Familjen var på museum sista dagen och maken tog kort på utställningen med sländtrissor från skånska järnåldersfynd.

Öh, nej, stopp, lite till var det. Jag kom i skada för att köpa med lite ull hem…. Det stod ju mängder med säckar där, fulla av praktfulla fibrer, inte kan man väl låta sådana godsaker gå förbi? Om jag kan få till lika fina garner som de hade för salu i gårdsbutiken (och bland annat Yll och tyll ), det vet jag inte. Bare jag har massor med tid skall jag testa att spinna lite mera…

Jag hade med tre påbörjade projekt hem också, två är WIP och kommer förbli så ett tag, medan ett är klart och blir bloggat inom kort. Tills dess är det här de sista korten från själva Skåneveckan!

Alpackaull
(kort från annan deltagare)

Alpackafiber med mycket ”crimp”, eller krus. Viktigt för spinnandet men även för lyckad tovning, upptäckte vi.

Alpackagarn

Skåneveckan, del II

Nu har vi kommit till måndagen.... som var avsatt till att spinna. Fast först fick vi gå ut och titta på nya fölet, som hade kommit under morgonen. Alla alpackor föder under förmiddagen, fick vi lära. Det är för att de har så korta tungor att de inte själv kan slicka torra sina föl, så de får förlita sig på solen!

Ny i världen.
















Mor och barn

Efter behörig oooh och aaah blev det spinning nästan hela dagen, både ute och inne, på slända och spinnrock, med avbrott för jättegod lunch och fika. De som inte var klara, tovade på sina sittdynor, så att de skulle bli redo för att ta med kvällens evenemang: Besök på hällristningarna i Järrestad, där vi först fick serverad bronsåldersbuffé, innan arkeologen Ann-Louise Svensson från Österlens museum visade på hur man avbilder de 4000 år gamla ristningarna och berättade om olika ristningar och tolkningar. Vi fick även prova på själva, vilket annars inte är tillåtet - ristningarna utsätts årligen för mycket omedveten och medveten skadegörelse. I det vackra vädret var vi där ute till nära på kl.23, och medan det mörknade, fick vi se ristningarna med belysning från sidan, vilket gjorde att de trådde fram på ett helt annat sätt. Magiskt.

Österlenska, nyskördade tomater. Med alpackafiber....

Spinning pågår - var god stör ej!

Bronsåldersbuffé i det fri.

Frottage: Kolpapper gnuggas över vanligt papper, som när man gnuggar mynt, och fixeras sedan med gräs. Bilderna skannas in och skall sammanställas till en digital karta över hela hällen.

Ett solskepp på sin väg. Man tror att ristningarna på hällen utgör en saga om solens resa på himlen och under jorden med hjälp av olika djur och skepp.

I ljuset träder ristningarna fram! Fötter och en människa med häst. Betydelsen av fötterna vet man inte, ett sätt att komma i kontakt med sina guder kanske?

Tisdagen (17/6) hade vi kommit fram till att tova schal på sidenbas. Vi fick välja ut ull, väga upp 100g, karda och fick en bit sidentyg som ullen skulle tovas ihop med. Sedan visade Marianne hur man gör: Lägg ut ullen i två lager vinklad på varandra över bubbelplasten, antingen med sidentyget underst eller mellan de två lagren med ull. Det skulle bara lite ull till, tanken var en tunn schal eller halsduk. Sedan stänkte vi varmvatten med grönsåpa över med en diskborsta, bare så det blev fuktig. Eftersom det var så lite ull behövdes lite vatten. (Willow, du undrade på såpa och värma. Jo, det måste till här med.) När vi tovade sittdynor och hatt var det mycket och varmt vatten som gällde, här var det lite vatten men varmt ändå. Såpan blir ett glidmedel (fniss) för ullen, varmvattnet bidrar till filtningen. Valkningen görs med bubbelplasten, med bubblorna inåt. Varning för små familjemedlemmar som tror att bubbelplast har uppfunnits för att knäppa bubblorna! Det funkar inte lika bra till tovning eller isolation då.... Några tovar med matta av pinnar eller valkbräda. Vi provade inte pinnmatta, men valkbräda funkade i alla fall inte - alpackafibrerna är tunne, och korta och det blev inte valkad alls, bara föll isär. Och så var det bara att valka från alla riktningar, skölja ur såpan och torka.

Sidenet valkades in i ullen och gör att ullen hålls samman, samtidigt som den är mjuk och skön mot huden. Jag lade in en tråd kidsilk i min schal (den vita) - de blev mycket olika men fina
schalar.

Ullen läggs ut i tunna flor.

För en halsduk eller schal måste man beräkna nästan 2m längd att börja med.

Blötning och valkning

Det drar ihop sig!














Färdiga schalar. Fina!

Dagens utflykt var en eftermiddagstur till Textilkammaren i Simrishamn, där vi fick titta på de textila skatter som man har samlat in från Skåneområdet, spedetröjor, vävda band, broderade mössor, handskar, stickade schalar med mera. Otroligt vilka arbeten och vilka mängder det var! Det fanns även ett helt rum med dräkter och kläder från tidigt 1900-tal, samt naturligtvis massor av exempel på knypplade arbeten.

Spedetröja. Stickad på typ sticka 1,25....















Vävda band.





"Mjölknings-schal", viras runt kroppen, är inte i vägen och värmer där det verkligen behövs....

Broderat fram- stycke till kvinnodräkt. Påminner mycket om norska ursprungliga folkdräkter från Vest-Norge (Vestlandet): Hardangerbunaden. Detaljen finns inte i Öst-Norge, konstigt nog.

Eftermiddagspasset spenderades på att tova schalar, spinna, dricka kaffe, smaka på hemgjord vin (vi drack ur kaffemuggarna och blev en liten smula fnittriga...) samt titta på hur man gör när man börjar att tova en hatt. Några roade sig med att tova småkulor. Och så var det soppa och bröd och mera vin till kvälls....

Godis? Nej, tovade kulor - till halsband, hattdekoration eller varför inte bara så här, i en skål...

Vad familjen gjorde under dessa dagar? Jo, de var på stranden, plockade smultron och flickorna fick även komma in och prova på att karda lite alpacka en dag.... Semester för alla (även om geologen gärna hade varit mer i ett stenbrott)!

Stranden

Sand mellan tårna

Sommar och smultron

Nu får sista delen vänta tills imorgon!

Skåneveckan, del I

Nu, då var det dags att berätta lite om vår vecka i Skåne, strax före midsommar. Tiden går så fort och jag har inte hunnit med det före nu.... Jag hittade strax för jul en kurs i att karda, spinna och tova alpackaull på Österlen Alpacka, med Marianne Davidsson Ekert som lärare. Och eftersom vi inte hade haft någon riktig semester på flera år, tyckte jag det löd så frestande, så jag anmälde mig direkt. Maken var inte helt nöjd i början, han tyckte att vi visst har haft massor av semestrar. Nu är han geolog, och hans idé om semester är en vecka eller två i ett stenbrott. Jag har således lång erfarenhet av gotländsk kalksten, både i brott och diken, likadan av olika stenbrott i Dalarna, Norge med mera. Det räcker med det för ett par år. Men nu var det min tur....

Klicka på korten under för att få större bild!

Marianne Ekert, från boken Tova. Kort lånad från Österlen Alpacka.

Vi åkte iväg strax efter skolavslutningen, hela familjen och Maries bästis A, övernattade på ett mysigt litet vandrarhem i Hästveda, en hembygdsgård - med spinnrockar! Lördagen efter besökte vi Tykarpsgrottan där bland annat delar av Ronja Rövardotter spelades in, sedan Kiviksgraven och Glimmingehus. De andra stannade och plockade lite fossil också (jodå, maken hittade då något...), medan jag njöt av en stilla stund med lite stickning (tips för långa turar med barn: Mycket ljudböcker och mutningar om glass....). På Österlen hade vi bokat in oss på Bengtssons Loge, en lagård som var ombyggd till vandrarhem, med stora, fina rum (det ända som inte var så bra var en bjälke som gick snett genom rummet och som bästis A gick rakt på, med stor bula i pannan som resultat) och väldigt få gäster den veckan vi bodde där. Riktigt mysigt, och nära men ändå på landet.

Kiviksgraven















Glimmingehus. Måste ha varit kallt på vintern....

Söndagen 18 juni var det dags för kurs, men först en tur till Ales stenar. I det fina vädret var det fantastiskt att stå där och se det enorma anlägget gjort för så lång tid sedan. Tänk er att dra alla dessa stenar hela vägen upp på kullen....

Forntiden fascinerar mig, tänk bara på hur man levde och försörjde sig, hur man fick slita och vilka fantastiska fynd man gör än i dag. För inte att prata om det här med att spinna. Bara tanken på att all tråd förut gjordes med slända, och vilka tunna tråder och fina tyger man kunde göra trots den dåvarande ullkvalité, kard-, sländ- och vävredskap. Det är värt att offra en liten tanke på när man går in på en av dessa gigantiska klädkedjor och handlar ett plagg "made in China"....

Ales stenar. Stort.

Ales stenar. Vind, väder och tid har gjort sitt....

Vi njöt av Ales stenar och ett litet rökeri till den grad att vi kom litet sent i väg tillbaka, och jag blev 10 minuter försenad till kursen. Husch! Men äntligen var jag där, hälsade på de andra (vi var 10 anmälda i allt) och vi gick i gång. Först fick vi träffa alpackorna, som gick ute i hagen och njöt av sommaren. Flera föl hade kommit senaste veckorna, och alla de vuxna alpackorna var nyklippte, så det fanns mängder av alpackafiber att plocka från. Det skall visst hälst kallas fiber och inte ull, jag säger nog båda delarna....






Alpackor på Österlen. Vackra men ganska skygga djur...

Fantastiska ögon...

Punkt 1 på programmet var att tova en sittdyna, så vi fick instruktioner för hur mycket vi behövde och hur vi skulle göra. Sedan var det bara att flytta på katten, välja ull ,börja karda och så småningom la vi ut ullen på bubbelplast, upp-och-ner för de som ville ha ett mönster på sin dyna. När allt var utlagd i tre lager, blöttes ullen ner, och plasten rullades ihop - och så var det bara att tova på. Vi ble inte helt klara första dagen, men resultaten blev då fina?

Alpackaull att tova. Katten njöt!

Början på en sittdyna. Ullen är full av silt och man blir definitivt smutsig....

Några sittdynor

Dag 1 avslutades med bubbel, en sagolikt god fiskmiddag, mera vin och massor av trevlig prat och mingel. Och så får jag återkomma till övriga dagar i morgon - nu får forntiden och en kurs i runkunskap ta över....

Sommar och semester och spinna.... what else is needed?

Det där med att spinna.....

...ja, det har gett mig otroligt mycket senaste året. Tänk, det är bara lite över ett år sedan jag lärde mig, ute på ett litet torp, där bildkonstnären Anette Wixner visade på hur man gör, med hemgjorde sländor och egen ull. Jag fick med ull hem, och har fått mera av henne sedan, och är mycket tacksam.

Marie lär sig spinna på hemgjord slända

Efter några egna försök började jag leta mera information, både via bibliotek och via nätet, läste mig in på blogger, och så småningom började jag blogga själv. I en ganska så kaotisk vinter var det skönt att ha bloggen att gå in på och koppla av med. Och många vänner har man också fått via bloggen.....

Och titta vad jag fick för ett litet tag sedan, av Willow Fairy!!!

Det var min första "award"/utmärkelse, och jag kan bara hålla med om det Willow själv säger i sitt inlägg: Det är fantastiskt med alla fina människor som fins där ute på nätet och som man möter genom gemensamma intressen! Den var jättefin, och jag får bara säga förlåt för att jag inte har bloggat om den förrän nu, det har varit lite mycket senaste månaden...

Skall jag nu skicka den vidare, måste den först och främst gå till Anette för det hon lärde mig för ett år sedan. Sedan naturligtvis tillbaka till Willow Fairy (det är lov, eller?) med sin fina blogg, njutande katt och fina spinnande. Fale Artut måste nämnas, hon har sån en bubblande glädje och fina ord och jag skulle så gärna dyka ner i den ullen hon har visat så många kort på! Ulltopia är en sann inspiration (- spinnspiration!), likadan hantverk, och jag är också mycket tacksam mot Stickor och spån för trevligt prat och för att hon öppnade sina ullpåser på spinnträffen i februari. Stickeri stickera stickeralla har fantastiska kommentarer både på bloggen och i verkligheten! Och så är det Garntrollet och Den GarnGales Blog, som gör så vackra saker både när det gäller att spinna och sticka! Och om vi nu tar turen till Norge, måste ju A's Almanakk vara med, med alla vackra stickningar, kort och funderingar. And on the non-handicraft-blog side: from the horse's mouth - I miss you up here!

Nu vet jag att många av er redan har fått denna lilla röda fyrkant, men den kan väl inte ges för ofta? Och den går naturligtvis till alla andra nyfundna vänner, kreativa handarbetare och glädjebloggare där ute i cyberrymden med! Ha en fin julikväll så länge!

Uppsamling

Poff. Början på juni bara försvann!!!

Sländan är full!

Men... lite har jag fått gjort! Efter lite inlägg här och där om sländor blev jag nyfiken på hur mycket jag fick plats med, och eftersom jag håller på med ett större projekt med BFL, spann jag en slända full. Sländan (Greensleeves' Tom Foolery) väger 34 g, och jag fick plats med 69g på sländan. Då skall det sägas att vid ca. 61g ull började det bli lite konstig snurr på sländan. Men det går med mycket fiber på sländan. När jag tänkte efter, har jag nog sett videosnuttar från S-Amerika med väldigt fulla sländor också. Behöver bara träna....

Några stickprojekt är klara också, och är på väg ut till nya ägare:

Stickat i lin.

Både fröken i skolan och i förskolan skulle avtackas, till hösten är det nya fröknar. En halsduk är inte klar - men förhoppningsvis behöver inte kommande ägaren den riktigt än (vem vet, direkt sommarkänsle är det inte....)

Nu blir det bloggtystnad ett tag igen. Tror jag. Jag skall på kurs. 5 dagar med att karda och spinna och tova alpacka, på Österlen. Det är första gång på flera år jag har en slags semester och jag ser så oerhört mycket fram emot det! Hoppas ni alla får en fin vecka fram mot midsommar!

Nationaldag och uppdatering

Grattis på nationaldagen, Sverige! Det blir ju fler och fler som firar dagen - men skall man göra så, får någon där uppe verkligen se till att ge oss varmare väder....

6.juni, Sveriges nationaldag, efter den dag då Gustav Vasa valdes till konung 1523.

Att det blev kallt igen, märks på våran katt. Han fungerar som termometer, ju kallare, ju mer rullar han ihop sig. De senaste dagarna har han varit helt ihopkurad. Just här bestämde Sebastian sig för att han skulle vara mitt i det som skedde....

"Så han trodde han skulle jobba han. Ja, det kan han ju tro om.... Jag har då inte tänkt till att flytta på mig!"

Jag har varit helt deckat av en kraftig förkylning, så jag har inte orkat blogga eller skriva så mycket. Nu trodde jag att jag var bättre, men när jag ringde till en kompis var första reaktionen "Ojdå, vad du är förkyld". Ja, ja. Bra jag inte skall delta i någon sångtävling.... :-) Men sticka, det kunde jag!