Tid önskas köpt!

Det blir inte mycket tid till blogging dessa dagar, fullt ös med annat. Om någon har tid till övers, är jag mycket intresserad av att köpa...

Det blir inte tid till handarbete heller. Jag gick in i spinncirkeln med stora förhoppningar, och den som har kommit längst på första uppgiften, är nog katten.... Han har legat helt utslått i värmen, döser, snarkar, ligger lite och spinner - och visst likner det lite på garn med låg snodd, som var första uppgiften? Stackars katten, han aspirerar till angorakanin tror jag!

Sebastian blir garn med låg snodd....

= Sebastigarn???

Vinst med lyxproblem!

Jag har vunnit garn och mönster till en sjal! Jag har tittat på en blogg länge, nämligen Confessions of a Yarn Addict (samma som gjorde sjalen Maja, som jag bland annat såg uppstickat i självspunnit garn hos Willow Fairy), och för ett tag tillbaka utlyste hon en tävling om namn på en sjal. I samma inlägget fanns kort från en tur till Golitha Falls i Cornwall, och jag tyckte det gav associationer, så jag skrev in ett förslag. Och det blev Golitha Falls Shawl! Så nu måste jag välja garn, antingen måste det bli detta eller detta eller detta, men vilket? Hjälp!

Golitha Falls Shawl, bild lånat från YarnAddict.

Vilka svåra val man har, jag har lyst att köpa mera garn därifrån. Jag har ju inget garn redan. Eller annat att göra....

Present och fina ord!

Jag fick present från Kurdistan!!! En kompis' syster kom på sommarbesök från turkiska delen av Kurdistan och hade med sig - en slända! Otroligt snällt! Så nu har jag en autentisk kurdisk slända, skall bli roligt att prova. Den skall användes vid att trilla den långsefter benet, det blir nytt. Den är också ganska lång. Jag menar, våran Sebastian är ju ingen liten katt direkt, och när han var uppe och undersökte nyanskaffelsen, passade jag på att fota sländan med honom som mätstokk!

Vad är nu det här då? Kan det ätas....

Och sedan tack så väldigt mycket til Fale Artut för de fina orden, de värmde! Jag ryckte först till, sedan skrattade jag när jag såg titlen på inlägget! Vänskap och omtanke för varandra är viktigt!

I går fick jag ta hem 6-åringen från förskolan eftersom det gick löss (förra veckan hade de haft indiantema i förskolan, med byte av fjäderskruder och då var ju resultatet givet). Han grät och var förtvivlad därför att ingen hade berättad att han skulle gå hem, och han fick inte vara med på lunchen som just då serverades, med favoriten köttbullar.... Jag blev så irriterad över okänslig personal (Ingen omtanke där inte. Bra bemötande, det behöver då inte barnen??) , men det var bare att gå hem, tvättade alla sängkläder samt tvättade hår på hela familjen. Vi hittade inte några ägg men ett litet djur, men det räckte till för att jag bytte sängkläder, lät tvättmaskinen få jobba och dammsugaren gå. Då var det skönt att läsa bloggen efteråt!!!

Och sedan var maken och dottern ute och plockade bär, så det blev blåbär med socker och mjölk till kvälls. Inte så dum avslutning alls på dagen!

Myshelg

I helgen var vi ute i skogen och grillade vid ett gammalt soldatertorp, samt träffade vännen Viviannes familj, som hade kommit på besök från Danmark. Dotteren C är stickfantast och har egen garnshop, men hade ändå varit inom en viss garnaffär i Uppsala, med några härvor Malabrigo Lace och en påbörjat Aeolian som resultat. Hon hade med lite eget färgat garn, och då mitt gula merinogarn bestämde sig för att flytta till Danmark, fick jag hennes garn med hem. Trevligt med byten och en riktigt mysig dag!!!

Aeolian. Sån fin färg!

Garn från Danmark

Hemma var det sylting som stod på programmet, 14 liter jordgubbssylt blev det. Det är första gången jag sylter med syltpulver, och jag gillar det inte! Jag har alltid använd flytande pektin, varför kan man inte få det längre???

Dottern kom hem med årets första svamp. Inte mycket, och inte stora, men - mums!

Egenproducerat

Skogens guld

Skåneveckan, del III

Onsdag morgon upprann. Något tidigare än jag hade tänkt mig tack vara fågelungarna strax utanför fönstret, och också med en känsla att man kanske kunde låtit bli den sista "kaffe"muggen…. Nuja. Har man semester så har man.

Onsdag var hattdag. Tisdag eftermiddag hade Marianne visat på hur man gör, så nu var det bara att väga, karda, klippa till en mall av storlek elefant och lägga ut ullen på bubbelplasten. 3 lager på varandra skulle det vara, vågrät, lodrät, vågrät. Sedan blöter man ner mitten, lägger på mallen, viker in ullen och lägger på 3 nya lager med ull, blöter ner och viker in. Filtning och valkning pågår i något som kändes som oändligt lång tid. Man börjar med elefanthatten, och plötsligt drar det ihop sig till något som liknar en hatt…

Marianne visar på hur man lägger ut ull till hatt. Katten skall inte vara med i hatten…

Ullen blötas och man börjar filta. Katten försvann när vattnet kom fram!

Det här skall bli en hatt!

Lite stor än…

Vi valkade på och valkade på och efter ett tag började väl de allra flesta känna att de hade något som liknade på en hatt. Men direkt snygga var de ju inte, och här kom nästa punkt in: Modistvisit. Mariannes syster, Lotta Davidsson Bask, var utbildad modist, och tog turen från Lund (?) för att hjälpa oss fixa till hattarna. Lite blockning, ripsband inuti hatten och några detaljer och vips! – var högen med ull förvandlad till en riktig elegant hatt!

Blockning och utsmyckning

Hatt!

En till hatt

Och jamen försvann den dagen också som en rök! Vi avslutade dagen med krogbesök ”i buskarna” på Sjöbacka, med god fiskmiddag!

Så var det sista dagen. Redan! Hu vad tiden går när man har roligt… Vi började dagen med att prata lite om ull och efterbehandling (mal, husch det vill man inte ha…), innan vi gick ut och hade gruppfotografering i alpackahagen. Vi lade ut alla alster också så alpackorna kunde få se, och visst var de nyfikna. Katten var ju som vanligt en linslus och måste få vara med där det skedde något! (Curiosity killed the cat - undra på hur det uttrycket komm till....)

Och med lite mer kort på alpackorna (det kom två föl den morgonen också) var det bara at vända näsan hemåt och upp genom regnvädret som hade varit över Uppland hela veckan vi var på tur med solen i Skåne… En mycket trevlig vecka, kan rekommenderas!!!

Katten var med överallt!

Kursprodukter

Nyfiken liten

Nyaste fölet

Hejdå!

Från Österlens museum. Familjen var på museum sista dagen och maken tog kort på utställningen med sländtrissor från skånska järnåldersfynd.

Öh, nej, stopp, lite till var det. Jag kom i skada för att köpa med lite ull hem…. Det stod ju mängder med säckar där, fulla av praktfulla fibrer, inte kan man väl låta sådana godsaker gå förbi? Om jag kan få till lika fina garner som de hade för salu i gårdsbutiken (och bland annat Yll och tyll ), det vet jag inte. Bare jag har massor med tid skall jag testa att spinna lite mera…

Jag hade med tre påbörjade projekt hem också, två är WIP och kommer förbli så ett tag, medan ett är klart och blir bloggat inom kort. Tills dess är det här de sista korten från själva Skåneveckan!

Alpackaull
(kort från annan deltagare)

Alpackafiber med mycket ”crimp”, eller krus. Viktigt för spinnandet men även för lyckad tovning, upptäckte vi.

Alpackagarn

Skåneveckan, del II

Nu har vi kommit till måndagen.... som var avsatt till att spinna. Fast först fick vi gå ut och titta på nya fölet, som hade kommit under morgonen. Alla alpackor föder under förmiddagen, fick vi lära. Det är för att de har så korta tungor att de inte själv kan slicka torra sina föl, så de får förlita sig på solen!

Ny i världen.
















Mor och barn

Efter behörig oooh och aaah blev det spinning nästan hela dagen, både ute och inne, på slända och spinnrock, med avbrott för jättegod lunch och fika. De som inte var klara, tovade på sina sittdynor, så att de skulle bli redo för att ta med kvällens evenemang: Besök på hällristningarna i Järrestad, där vi först fick serverad bronsåldersbuffé, innan arkeologen Ann-Louise Svensson från Österlens museum visade på hur man avbilder de 4000 år gamla ristningarna och berättade om olika ristningar och tolkningar. Vi fick även prova på själva, vilket annars inte är tillåtet - ristningarna utsätts årligen för mycket omedveten och medveten skadegörelse. I det vackra vädret var vi där ute till nära på kl.23, och medan det mörknade, fick vi se ristningarna med belysning från sidan, vilket gjorde att de trådde fram på ett helt annat sätt. Magiskt.

Österlenska, nyskördade tomater. Med alpackafiber....

Spinning pågår - var god stör ej!

Bronsåldersbuffé i det fri.

Frottage: Kolpapper gnuggas över vanligt papper, som när man gnuggar mynt, och fixeras sedan med gräs. Bilderna skannas in och skall sammanställas till en digital karta över hela hällen.

Ett solskepp på sin väg. Man tror att ristningarna på hällen utgör en saga om solens resa på himlen och under jorden med hjälp av olika djur och skepp.

I ljuset träder ristningarna fram! Fötter och en människa med häst. Betydelsen av fötterna vet man inte, ett sätt att komma i kontakt med sina guder kanske?

Tisdagen (17/6) hade vi kommit fram till att tova schal på sidenbas. Vi fick välja ut ull, väga upp 100g, karda och fick en bit sidentyg som ullen skulle tovas ihop med. Sedan visade Marianne hur man gör: Lägg ut ullen i två lager vinklad på varandra över bubbelplasten, antingen med sidentyget underst eller mellan de två lagren med ull. Det skulle bara lite ull till, tanken var en tunn schal eller halsduk. Sedan stänkte vi varmvatten med grönsåpa över med en diskborsta, bare så det blev fuktig. Eftersom det var så lite ull behövdes lite vatten. (Willow, du undrade på såpa och värma. Jo, det måste till här med.) När vi tovade sittdynor och hatt var det mycket och varmt vatten som gällde, här var det lite vatten men varmt ändå. Såpan blir ett glidmedel (fniss) för ullen, varmvattnet bidrar till filtningen. Valkningen görs med bubbelplasten, med bubblorna inåt. Varning för små familjemedlemmar som tror att bubbelplast har uppfunnits för att knäppa bubblorna! Det funkar inte lika bra till tovning eller isolation då.... Några tovar med matta av pinnar eller valkbräda. Vi provade inte pinnmatta, men valkbräda funkade i alla fall inte - alpackafibrerna är tunne, och korta och det blev inte valkad alls, bara föll isär. Och så var det bara att valka från alla riktningar, skölja ur såpan och torka.

Sidenet valkades in i ullen och gör att ullen hålls samman, samtidigt som den är mjuk och skön mot huden. Jag lade in en tråd kidsilk i min schal (den vita) - de blev mycket olika men fina
schalar.

Ullen läggs ut i tunna flor.

För en halsduk eller schal måste man beräkna nästan 2m längd att börja med.

Blötning och valkning

Det drar ihop sig!














Färdiga schalar. Fina!

Dagens utflykt var en eftermiddagstur till Textilkammaren i Simrishamn, där vi fick titta på de textila skatter som man har samlat in från Skåneområdet, spedetröjor, vävda band, broderade mössor, handskar, stickade schalar med mera. Otroligt vilka arbeten och vilka mängder det var! Det fanns även ett helt rum med dräkter och kläder från tidigt 1900-tal, samt naturligtvis massor av exempel på knypplade arbeten.

Spedetröja. Stickad på typ sticka 1,25....















Vävda band.





"Mjölknings-schal", viras runt kroppen, är inte i vägen och värmer där det verkligen behövs....

Broderat fram- stycke till kvinnodräkt. Påminner mycket om norska ursprungliga folkdräkter från Vest-Norge (Vestlandet): Hardangerbunaden. Detaljen finns inte i Öst-Norge, konstigt nog.

Eftermiddagspasset spenderades på att tova schalar, spinna, dricka kaffe, smaka på hemgjord vin (vi drack ur kaffemuggarna och blev en liten smula fnittriga...) samt titta på hur man gör när man börjar att tova en hatt. Några roade sig med att tova småkulor. Och så var det soppa och bröd och mera vin till kvälls....

Godis? Nej, tovade kulor - till halsband, hattdekoration eller varför inte bara så här, i en skål...

Vad familjen gjorde under dessa dagar? Jo, de var på stranden, plockade smultron och flickorna fick även komma in och prova på att karda lite alpacka en dag.... Semester för alla (även om geologen gärna hade varit mer i ett stenbrott)!

Stranden

Sand mellan tårna

Sommar och smultron

Nu får sista delen vänta tills imorgon!

Skåneveckan, del I

Nu, då var det dags att berätta lite om vår vecka i Skåne, strax före midsommar. Tiden går så fort och jag har inte hunnit med det före nu.... Jag hittade strax för jul en kurs i att karda, spinna och tova alpackaull på Österlen Alpacka, med Marianne Davidsson Ekert som lärare. Och eftersom vi inte hade haft någon riktig semester på flera år, tyckte jag det löd så frestande, så jag anmälde mig direkt. Maken var inte helt nöjd i början, han tyckte att vi visst har haft massor av semestrar. Nu är han geolog, och hans idé om semester är en vecka eller två i ett stenbrott. Jag har således lång erfarenhet av gotländsk kalksten, både i brott och diken, likadan av olika stenbrott i Dalarna, Norge med mera. Det räcker med det för ett par år. Men nu var det min tur....

Klicka på korten under för att få större bild!

Marianne Ekert, från boken Tova. Kort lånad från Österlen Alpacka.

Vi åkte iväg strax efter skolavslutningen, hela familjen och Maries bästis A, övernattade på ett mysigt litet vandrarhem i Hästveda, en hembygdsgård - med spinnrockar! Lördagen efter besökte vi Tykarpsgrottan där bland annat delar av Ronja Rövardotter spelades in, sedan Kiviksgraven och Glimmingehus. De andra stannade och plockade lite fossil också (jodå, maken hittade då något...), medan jag njöt av en stilla stund med lite stickning (tips för långa turar med barn: Mycket ljudböcker och mutningar om glass....). På Österlen hade vi bokat in oss på Bengtssons Loge, en lagård som var ombyggd till vandrarhem, med stora, fina rum (det ända som inte var så bra var en bjälke som gick snett genom rummet och som bästis A gick rakt på, med stor bula i pannan som resultat) och väldigt få gäster den veckan vi bodde där. Riktigt mysigt, och nära men ändå på landet.

Kiviksgraven















Glimmingehus. Måste ha varit kallt på vintern....

Söndagen 18 juni var det dags för kurs, men först en tur till Ales stenar. I det fina vädret var det fantastiskt att stå där och se det enorma anlägget gjort för så lång tid sedan. Tänk er att dra alla dessa stenar hela vägen upp på kullen....

Forntiden fascinerar mig, tänk bara på hur man levde och försörjde sig, hur man fick slita och vilka fantastiska fynd man gör än i dag. För inte att prata om det här med att spinna. Bara tanken på att all tråd förut gjordes med slända, och vilka tunna tråder och fina tyger man kunde göra trots den dåvarande ullkvalité, kard-, sländ- och vävredskap. Det är värt att offra en liten tanke på när man går in på en av dessa gigantiska klädkedjor och handlar ett plagg "made in China"....

Ales stenar. Stort.

Ales stenar. Vind, väder och tid har gjort sitt....

Vi njöt av Ales stenar och ett litet rökeri till den grad att vi kom litet sent i väg tillbaka, och jag blev 10 minuter försenad till kursen. Husch! Men äntligen var jag där, hälsade på de andra (vi var 10 anmälda i allt) och vi gick i gång. Först fick vi träffa alpackorna, som gick ute i hagen och njöt av sommaren. Flera föl hade kommit senaste veckorna, och alla de vuxna alpackorna var nyklippte, så det fanns mängder av alpackafiber att plocka från. Det skall visst hälst kallas fiber och inte ull, jag säger nog båda delarna....






Alpackor på Österlen. Vackra men ganska skygga djur...

Fantastiska ögon...

Punkt 1 på programmet var att tova en sittdyna, så vi fick instruktioner för hur mycket vi behövde och hur vi skulle göra. Sedan var det bara att flytta på katten, välja ull ,börja karda och så småningom la vi ut ullen på bubbelplast, upp-och-ner för de som ville ha ett mönster på sin dyna. När allt var utlagd i tre lager, blöttes ullen ner, och plasten rullades ihop - och så var det bara att tova på. Vi ble inte helt klara första dagen, men resultaten blev då fina?

Alpackaull att tova. Katten njöt!

Början på en sittdyna. Ullen är full av silt och man blir definitivt smutsig....

Några sittdynor

Dag 1 avslutades med bubbel, en sagolikt god fiskmiddag, mera vin och massor av trevlig prat och mingel. Och så får jag återkomma till övriga dagar i morgon - nu får forntiden och en kurs i runkunskap ta över....

Sommar och semester och spinna.... what else is needed?